Flytten har börjat. Jag är helt förstörd och dör snart. Alldeles för långa dagar, ingen balans.

Allt blir bra, men det känns fan inte så just nu. 

I bröstet där hoppet bor

var det tomt.

Gårdagens Bakken-utflykt var helt suverän! Trevligt med hela familjen, tramsade runt och alla var på gott humör, med få undantag. Folkmassorna som kom efter två-tiden blev lite mycket, och när jag kom hem till Elin vid halv nio så var jag helt slut. 

Vi såg eurovision, men jag och Karro somnade under poängutdelningen. Rätt låt vann i alla fall, och så var det med den saken. 

Jag borde egentligen ha sovit i hundra år till, jag är verkligen inte i form idag, men måste iväg och städa lägenheten nu innan jag åker till jobb och går på kurs. Därefter börjar flytten. Får se om jag klarar dagen utan kollaps. :)

Vaknade halv fyra imorse och somnade aldrig om. Grattis till mej!

Jobbat 7-11, kom sen hem och fick efter ett par om och ett par men reda på att jag kunde få lägenhetsnycklarna redan idag! Så vid ett gick jag till sockerbitstorget på fem ynka minuter (snabba tjejen som faan!) och fick nycklarna, ett vindsförråd och allt sånt, och sen gick jag in och PUSSADE PÅ MIN LÄGENHET!!

Ringde på hos Annika. Som min nya granne fick hon äran att bli den första att inspektera. Vi upptäckte att jag visst fått en del inflyttningspresenter från den förra hyresgästen. Bland annat: 
* Två taklampor i hallen, precis sånna som jag själv tänkt köpa! 

* En halv rulle toapapper

* En spegel i hallen
* Ett tiotal galgar 

Nu har jag fixat så jag får igång elen på måndag dessutom. Flyttar det mesta av sakerna nu i helgen, sen är det bara att hämta soffan på Jysk (som visst hade kommit i tisdags utan att jag fått reda på det). Frågan är när fan jag kan få in bredband....

Jag kunde inte fatta det när jag satt där i fönsterkarmen i mitt tomma vardagsrum och möblerade i huvudet.

Här ska jag bo. 

Omg så stirrig. 

Beslutet om att fortsätta leva har satt nya sporrar. Den nya kicken väckte tankar om min gamla tatuering som jag skissade på sent i maj -08. Ett fjärilsmotiv som jag bestämt mej för att ha på ankeln. Såhär väldigt exakt två år senare är jag fortfarande lika sugen på detta, och räknar det då inte längre som en impulsgrej. 

Skissen försvann vid senaste försöket att få den tillfixad, men jag har faktiskt sparat den på datorn, så det är inte nån större katastrof. Ska gå till en studio på krusegatan och höra vad de tar för att göra den. 

För nu jävlar!

Hade bara så sjuka ångestdrömmar inatt. Raseriet och svekkänslan satt i när jag vaknade och det känns fortfarande inte helt bra. Dessutom beter sej min kropp PRECIS som den vill just nu. Det är stress och obalans, men det blir snart bra!

Løft dit hoved, du raske gut!

om et håb eller to blev brudt,

blinker et nyt i dit øje

Mormor är så bra <3

Så snart det här fixat sej, så snart jag slipper leva i ovisshet om materiella ting, så ska jag börja bena ut och samla ihop allt skräp i huvet.

Tänka klart och skapa lite egen stabilitet. 

Løft dit hoved, du raske gut! 

Så fucking jävla äckligt sinnessjukt opepp. Kan man inte bara gömma sej? Det vänder väl nån gång? Eller?

Börjar bli sjuk nu också. Självklart? Jag som knappt varit sjukt på hela året. Man kan ju lika gärna dra nåt gammalt över sej. 

Har nästan slutat tro på mina egna kloka ord om att allting ordnar sej. 

Antar att jag ska sluta deppa snart. 

Hur fan gör man för att palla med sitt liv? 

Om man är ett nervvrak så måste man veta när det är dags att hålla käften stängd. Är man fett jävla osäker så hjälper det inte att slänga ur sej precis vad man inte menar. Labilitet är en jävla förbannelse. 

Det är okej att säga det, att jag är världens klumpigaste idiot. Det är okej när det är sant. 

Hela livet var en diskho. Behöver jag säga det igen: Jag fucking orkar inte. 

Får skynda mej till stallet, sätta på "Välkommen till Burf här är alla glada"-fejset och göra vad jag ska. 

..och just nu hatar jag mej själv.