Jag kommer nog aldrig förstå, när udda är jämnt eller vad fan det är som pågår. 

Idag kände jag mej riktigt duktig och stolt när jag faktiskt åt frukost. Mackor och kaffe, yeah! Har dessutom tagit fram och tinat kyckling så att jag måste laga middag ikväll. Sanslöst vad man kan vara flitig när man vill. 

Cyklade en runda med Poppi och stötte på Tina med sin Peps, så våvvarna fick leka lite i rastgården. Sen ringde Stefan, så vi skippade städningen här hemma och cyklade dit istället. Popp fick va där medan jag tog hand om hästis, sen drack vi mer kaffe när jag kom tillbaka. 

Jag har iaf fått undanplockat lite grann här hemma, och städat köket och badrummet. Alltid nåt, får fortsätta på torsdag. Imorgon lär jag - som alla andra onsdagar - vara så trött efter jobb att jag helst vill dö. 

Dessutom dingade jag 80 inatt, med min gay elf prot-paladin. Shit, vad man kan känna sej stolt alltså. 

Och nu har jag gjort alldeles för mycket idag, så jag mår som vanligt rövdåligt. 

Att ... inte ... orka. 

Är så verkligt

just nu. 

Liksom ingenting annat - ingenting viktigt - allting som betyder något litet. 

Minst. Eller mycket? 

'Samverkan' kallar de det. 

Jag är 22 år gammal. De ska under ett års tid bestämma om jag någonsin kommer kunna jobba heltid. 

Jag är 22 år gammal. 

Är det svårt att förstå att jag inte tror att jag har någon framtid? 

Är det svårt att inse att .. jag .. inte .. finns. Egentligen? 

Kronisk depression sa de. Jag var sexton år. Nu är jag tjugotvå, och de ska avgöra om jag någonsin kommer kunna leva ett normalt liv?

Är det svårt att förstå? 

Att de fick mej att veta att

allting var förlorat för länge sen?

Du kan låna mej igen

du kan förbruka mej igen

dem himlarna har lämnat mej för längesen

nu vet jag hur det känns

jag hatar att bli liten 

och vintern är så satans lång igen. 

men:

Du är bättre än du vet

mycket större än du vet

och det klär dej att du tvivlar

på din duglighet,

det gör man där vi kommer från.

Ahh, jag vill inte på det skitta mögmötet! Det enda som är bra med att åka dit, är att jag har en ursäkt att sticka inom Burlöv Center, för annars hade jag aldrig kommit iväg dit för att få fatt i det skitta repet. 

Och så ska jag inom körskolan på vägen hem. Måste. 

Har länge haft ångest över mötet imorgon. Ska träffa mina nya handläggare från försäkringskassan och rehab. Pallar verkligen inte sånt här, dessutom har den här dagen varit äcklig. Mådde illa i morse, grät halva eftermiddagen och nu har jag skållheta kinder och gåshud på armarna. Stabil tillvaro, det märks så tydligt att det är höst nu. 

Det är inte mitt liv jag inte pallar med - det är mej själv. 

Borde göra något konstruktivt, typ städa. Men det händer liksom inte. Måste köpa rep imorgon så jag kan sätta mej och knyta grimmor.