Det har varit för mycket den senaste tiden, och jag har börjat se mej om efter någon annan stans att bo. Det känns förvirrat, svårt och jobbigt - men jag vet inte vad jag ska göra. Trivs så himla bra i lägenheten, den är perfekt. Det är allt runt omkring som är fel bara. Allt som stör; glassplittret, idioterna på gatan, bilarna, smällarna och den allmänna otryggheten. Att min underbara granne ska flytta var droppen som fick bägaren att rinna över. Hur mycket jag än tycker om min lägenhet, så kan jag inte bo kvar här. 

Jag har gjort intresseanmälan på två lägenheter, båda mindre än min nuvarande, men för samma pengar. Känner mej så löjlig, men det gör ont som fan. Vet ju inte ens om jag kommer få gå på visning, men bara att ha fattat beslutet känns tungt. Det är fortfarande i dilemma-stadiet och jag får väl helt enkelt se vad som eventuellt erbjuds..

Suck....

Har sökt en lägenhet på Dalbyvägen. Den är 10kvm mindre och 10 kr billigare i månaden än den jag har nu, och dessutom är det bara en etta, men just nu vill jag bara härifrån. Jag lär nog ändå inte få den, förmodligen inte ens komma på visning ... jag vet inte ens om jag egentligen vill ha den. Får jag den, mot förmodan, så är det väl ödet antar jag.

Jag älskar min lägenhet grymt mycket, men jag orkar inte bo här längre, med allt skit som finns.

Eftersom jag inte minns sist det gick en hel helg då jag inte festade, så har jag bestämt att den här helgen blir lugn. Ikväll har jag druckit ett glas rosévin, somnat lite framför tvn och sen gått kvällsrunda med grannika. 

Imorgon ska jag och Hannes ut och äta, och det blir neiz! 

Sjukt varmt här hemma... det kanske blir sommar igen?

Den kärlek som du strör över mej trodde jag aldrig skulle kunna komma från en människa. Det verkar inte spela någon hur mycket jag sagt att jag inte är kär i dej längre. Du vet att du kommer bli sårad, och ändå stannar du vid min sida, näst intill villkorslöst.

Det finns en trygghet i dej som jag inte känt på länge - hur kunde du plötsligt bli en annan människa? Det är ju samma du, men så annorlunda på något sätt. Som om du börjat växa ikapp vuxenrollen du alldeles för tidigt blev påtvingad.

Det blir kanske du en dag, men vi är rörande överens om att den dagen inte är nu. Jag måste hitta mej själv nu.. Att inte vara med dej är som att slungas ut i rymden och inte veta åt vilket håll man ska. Eller som att lära sej gå på nytt. Det är över ett år sen jag flyttade från Malmö för att börja ett nytt liv. Jag har redan ramlat, jag har slagit mej hårt och jag kommer ramla igen. Man lär sej, men det tar ett tag.

Det finns något där. Det kanske inte är den kärleken du önskar från mej, men på något sätt älskar jag dej, trots allt.

Får vara anonym tills vidare. Nån kul typ har rivit bort namnet från min dörr och jag får inte tag i vaktmästaren. Att folk inte har bättre saker för sej...

Nu har jag äntligen bakat den där vita kladdkakan. Den doftar freakin' gudomligt, men jag, geniet, glömde såklart att bröa formen. Alltid är det någonting! Den står på avsvalning nu, och jag kan knappt bärga mej.. VILL SMAKA!!!!

Städat köket i alla fall också, och har en gratäng som väntar på att komma in i ugnen om en stund kanske? 

Så nu känns allt mycket bättre. Ska titta på några avsnitt Sailor Moon (owh yeah!) innan jag hoppar i duschen, och sen blir färdig med maten. Det blev en helt okej kväll trots att jag inte trodde det .. än så länge iaf. 

Ni talar om livet; jag bromsar min puls 
jag kan ingenting om kärlek 
jag märker att jag faller för dig ändå 
(detta gift inget rår på)

Ni skriker; det brinner! jag sitter kvar lugn 
ni kan vädja, be 
jag kommer ändå aldrig förstå 
..mest för att jag er inte tål

Ni talar om vänskap; jag stänger min dörr 
äsch, ge mig lite knark, lite sprit 
ge mig till himlen en kupong 
(sen barnsben jag vart' såld)

Ni talar om framtid; jag skriker; 
Hopp, liv; adjö! 
äsch, ge mig lite gift, lite sex 
få mig att lyfta från golv 
…på snaran jag fingrat sedan tolv

jag känner mig konstig mest för att jag är 
jag känner mig sjuk mest för att jag är 
jag känner mig farlig mest för att det är 
det enda som här blivit kvar

sen Allt Gick Fel 

Stör mej så jävla mycket på allt, att det är jobbigt. Ikväll ska jag baka en jävla vit kladdkaka, sätta en gratäng i ugnen och bara äta. Sen ska jag ta en dusch och skrubba bort allt som är äckligt. Gnugga, skrapa, gnida och riva tills allt kaos försvinner. Imorgon ska jag springa sönder mina lungor och sen, imorgon eftermiddag, ska jag åka och vaxa mej på salong, så jag slipper känna mej som en hel djungel. Intressechock.... 

Kom ligg intill 
utspädd, utspilld som jag 
var du än är, vad du än vill, kom ligg intill 
All denna iver efter liv tog mig ända hit 
utspädd, utspilld, avställd 
Men jag upptäckte stjärnorna bara är fyrtorn och det är nog kanske här jag ska bli kvar 
så jag glömmer vad jag sa, glömmer hur jag bad; 
Punktera min tro och släck mitt hat 
all min längtan, allt jag har 
ge mig din hand eller ett ankare 
bara något som sätter stopp 
Punktera min tro och släck mitt hat 
allt jag burit, allt jag spar 
ge mig din hand eller ett ankare 
tar mig till samma botten ändå