jag är en trasig apparat
jag är en gammal fantasi
jag är nåt som måste lagas
och sen skyddas från skiten vi lever i

jag är alfons osynliga revolver
jag är kriget under huden
jag är en ny och påkostad tidskrift
fast lite mer förljugen

varje vardag är ett fritt fall
fast lite mer nyanserat
jag är det vilsna i ditt skratt
jag är nåt jag själv har fabricerat

jag är en första riktiga kyssen
jag är sorgen du bär inom dig
jag är tomheten i natten
en bedövning på krogen är allt för mig

jag är det nakna i sanningen
jag är det tysta i ensamheten
jag är det lidelsefulla i våren
jag är frustrationen över verkligheten

jag är den största förloraren
i min hjärna råder diktatur
jag tror att det är jag som väljer
men mitt liv är ett fängelse jag aldrig tar mig ur

jag är tveksamheten i orden
du är saknaden som jagar mig
du är det enkla i sommaren
och enkelheten klär dig