Vem tror på evig kärlek?
Hur kan nån tro på evig kärlek?

Jag är i crashing-mode. Crash boom bang. Rasar i ångest som förenklas till likgiltighet, apati och flykt. Det är tungt att smälta ihop med normalitet. Måste isoleras nu. Gå ingenstans, vara ingenstans, ingenting ingenting ingenting. Nothing's fine.

Det som händer är väntat 

tänker att det var på tiden. 

Gör mig fin för att gå ut 

och insupa besvikelsen. 

Jag kan sjunga och dansa 

när jag blir övergiven. 

Du förstår jag rör mig så världsvant 

bland känslor jag känner igen. 

Du förstår jag har lärt mig

att värdesätta min egen distans

till sånt som tröstande händer

till sånt som inte leder någonstans.

Jag baddar min panna

där är världen som väntar mig än

men jag kommer inte att delta

vågar inte ens närma mig den.