Alla inlägg under november 2015

Av Mia - 29 november 2015 12:04


Av någon anledning lyckas Calisi alltid slå av numlock när hon trampar på mitt tangentbord. Caps lock är inte heller ovanligt, men värst är när hon lyckas rotera skärmbilden ett kvarts varv. Wtf?!!


Idag ska jag på julbord. Med min mormor. I adventskyrkan. Det är en stor dag, eftersom jag ska ut och vistas i offentligheten. Har till och med duschat dagen till ära, så att ingen tant ska gasas ihjäl av svettlukt när de kommer fram och säger "Ooo daj har jag inte sitt sen du gick i sabbatsskolan!" - eller "ooo vilket fräsigt år du har". 

Det är ju nädå mormors rykte som det hänger på, men det ska nog gå bra, jag kan det här med tanter. Julbordet är vegetariskt med massa veganmat, så det ska bli riktigt spännande. Hoppas bara att jag klarar av att äta. Gratis e ju gott, som alla vet. 


Tänkte ha lite framförhållning och ha allting redo tills jag kommer hem sen, så det bara är att hutta sej på soffan och sova två dygn. Hur fan kan man vara såhär nervös inför ett sketet julbord? Vad ska jag ha på mej?! Skitiga mjukis? Håriga hundbyxor med färgstänk? Klänning? 

Av Mia - 21 november 2015 11:16


Handtaget till balkongdörren har varit av sen i våras, och nu börjar det blir kallt. Hedvig lyckades övertala mej att felanmäla det - vi kom till slut överens om att "vad kan hända?" liksom. 

Jo, men jag ska tala om vad som "kan hända".


Att vänta på att vaktmästaren skulle ringa upp var rena tortyren. Jag kunde knappt somna på torsdagkvällen, och vaknade med brinnande ångest dagen efter. Lyckades göra havla min yogarutin och få i mej pyttelite frukost innan jag gick ut med hundarna. De var givetvis apdryga, som de alltid är när jag mår dåligt och inte orkar fokusera och stötta när det behövs. 

På vägen hem eskalerade ångesten nåt fruktansvärt, jag bröt ihop i hissen, och spenderade sen en halvtimme på hallgolvet i fosterställning, hulkandes i panik med snoret hejdlöst rinnande. Sådär glamoröst. 

Somnade som ett barn och sov till tolv. Vaktmästaren hade fortfarande inte ringt, så jag bestämde mej för att starta om dagen helt från början. Lyckades äta lunch, och gick sen för att handla cigg. 

De hade inte mina vanliga, så min hjärna kortslöt när jag skulle välja ett annat paket. När snubben i kassan märkte att jag var upprörd, började han predika om att man ska tänka på de hungriga människorna i världen. Jag ville bara skrika och sparka honom i ansiktet. Att få mina känslor förminskade var inte precis vad jag behövde just då, och jag svarade bara "jaha, men nu känner du ju inte mej". Samma snubbe har tidigare, när jag kommit dit och varit ledsen, sagt att "jag lovar att vad du än är ledsen över, så kommer det gå över."

Ursäkta, men FAN är du att stå och tro att du kan lova mej saker? Jag är ledsen för att jag har en fucking trasig hjärna, du kan inte bara säga att det kommer "gå över". Sa jag förstås inte. Nu har jag dock bestämt att jag inte kommer handla på seven11 om han står i kassan. Jag klarar inte sånt nu. Det kan han gott ha. 

Vaktis hörde inte av sej alls, så nu hinner jag förbereda mej mentalt till måndag. Kvällen var klart okej i vilket fall som helst!


Jag fortsätter tydligen gå ner i vikt, och är nere på 55,3 nu. Kämpar så jävla hårt för att vända det och lyckas äta mer. Det kommer gå. Det var ett bakslag nu de senaste dagarna bara, men jag kommer tillbaka på banan igen. 


Idag är en bra dag (hittills). Vaknade tidigt, gjorde min yoga, balanserad andning och meditation, samt åt frukost. Hundarna är ordentligt rastade, jag känner mej hyfsat pigg. Sånna här stunder är sjukt ovärderliga! <3 Sting är här och ska sova över, och nu ska jag hålla vila, spela sims och sen laga nån currygryta med mungbönor. 

Tolv minuter i taget. Namaste.

Av Mia - 19 november 2015 10:10


Jag vet att jag behöver skriva, men det kommer liksom ingenting när jag väl försöker. Det är ju lite terapeutisk och sådär. Eller ganska mycket. 

Men jag vet ingenting. Jag vet inget om hur man gör för att bli okej, hur man tystar skriken från inombords, hur man går en hel dag utan ångest. Så fort jag haft en hyfsat bra dag så slår det tillbaka dagen efter. Ångestdrömmarna tar så mycket plats om nätterma att jag måste sova ikapp under dagen. Varje dag är en lång olidlig väntan på att det ska kännas bättre. Att någonting ska kännas det minsta bra, att det ska vara lätt att äta, att tänka, att göra. Men det är det aldrig.

Ett ganska bra tag nu har jag varit duktig på att äta frukost. Ja, varje dag i flera veckor till och med. Men idag tog det stopp. En klyfta apelsin fick jag i mej, sen eskalerade skriken. Gjorde alla fel i boken också genom att gå morgonrunda med båda hundarna på tom mage. När jag tänker efter så åt jag nog ingenting efter ett igår heller. Sån misslyckad människa...


Idag är det torsdag, vilket innebär veckans timmar på psykmottagningen. Samtal med Hedvig, sen vägning och matsnack, sen öronackupunktur. Där går hela dagens energi åt, så det är bara att fixa berikning åt hundarna, och ligga i fosterställning resten av dagen. Det stressar ihjäl mej att jag måste betala räkningar. Vill bara ha det gjort så snabbt som möjligt så jag vet hur lite pengar jag har att röra mej med denna månaden. Ångest.

Presentation


Ångesten gamla vän
kom och sitt här på axeln
så rider vi ut natten.
Ungdomliga ångesten
jag är för gammal
för att ha den
Men det är inte jag
som bestämmer.

Twitter&Instagram: @hobbypucko

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards