Såå tröött, jag bara sover och sover! Igår var jag bara vaken för att gå ut med hundarna. Låter tiden gå.
Om sex dagar är jag i huset. Fick för ett tag sen i uppdrag, av Hannes, att döpa det. Har väntat på en blixt och idag slog den mej: Nangilima. Landet där det endast finns glada äventyr.
Givet.

Så himla fin och mysig dag. Det har varit varmt, Annika the Arbetsnarkoman har varit ledig för en gång skull, och vi har suttit på gården och koppat kaffe och ätit frukost i solen. 

Synd bara att det ska blåsa så satans mycket alltid i den här delen av landet. Man tittar ut, ett träd har blåst omkull, och en tänker exalterat: Åh najs, ändå nästan vindstilla idag!

Hannes har knappt hört av sej de senaste dagarna, men med aktiv tankeverksamhet väljer jag att tro att han har så mycket att göra i huset och vill få allt fint tills jag kommer dit. Och inte att han har så mycket att göra i huset att han inte bryr sej om mej längre, inte behöver mej..

För här sitter jag som en värdelös säck potatis och försöker telekinesera tiden att gå snabbare. Alltså sover. 

Det var längesen jag behövde sova såhär mycket på dagarna och jag ska va så himla duktig och ta det i beaktning så jag inte drar iväg och gör en massa häftiga saker bara för att man "borde" för att det är fint väder, för att sen smälta ihop till ett gråtande asplöv på mitt allt annat än rena golv. 

Istället tar jag vara på lugnet genom att spela Wildstar och dricka vin. Den här dagen kanske till och med går till historien som en dag där jag faktiskt mådde ganska bra en hel dag? Men ska inte jinxa nu, klockan e bara sju. 

Om TIO dagar befinner jag mej i huset i en bokskog på hallandsåsen. 

Imorgon är det två år sen jag blev tvungen att ta bort Titan. 

Det har hänt mycket, det händer mycket, jag andas och rider på vågorna. Klarar mej än så länge utan att freaka ut.

Hannes har sovit två nätter i huset och det är så hjärtekrossande att jag inte kan vara där. En och en halv vecka ska jag stå ut nu bara. En socErikaträff, en torsdag på PÖM, en rallytävling i Lund och ett psykiatrikerbesök.

Sen hämtar Hannes mej och jag ska springa bland träden och aldrig stanna. 

Spenderade helgen hos själasyster Jackie i Karlshamn, njöt av tystnaden, lugnet och sällskapet. Trodde naivt att jag skulle va "hundledig", men när inte Xenit väckte mej med pip halv åtta, så gjorde Brim det istället. Hemkänsla <3

Har bara vilat sen dess, så trött efter resan, har inte ens orkat yoga. Andra bullar nu! Nu är jag hyfsat i fas igen.

Förutom att jag åt en påse lösgodis igår och nu är min kropp sockerbakis och hatar mej. Krängt en spenat-mango-havtorn-tranbärsmoothie med hampafrön så nu borde den väl snart bli nöjd. Hundra flarn ingefära i yogiteet sen också.

Varje gång: Ska aldrig mer äta socker!!!

Drugs didn't change me.
Pain did.