Så ligger jag här igen, söker tillflykt i den här sorgliga bloggen. Jag hade kunnat berätta om hur fantastiskt jag haft det i skogen den senaste månaden, om alla bär jag plockat, alla gånger jag och hundarna gått vilse...

Men här kommer ännu ett förtvivlat spam.
Klockan är 03. I eftermiddags drack jag way too much kaffe hos min PytteAnnica, och nu befinner jag mej klarvaken i min skitta trea i Rövlöv.
Dricker whiskey som om morgondagen inte fanns, vilket den inte heller behöver göra om jag bara skiter i att tvätta, vilket just nu låter jävligt lockande.
Har lyckats låta bli att störa folk med mitt fuckup, och istället postat ungefär hundra tweets. Skoja, men fler än jag orkar räkna iaf.
Ligger i sängen och håller min whiskeyflaska, som vore det ett jävla gosedjur. Önskar det fanns nåt öppet så jag kunde köpa cigg. Är sugen på att vara ute, jaga pokemon tills jag stupar, somna på lekplatsen här utanför.
Vad tjänar livet till egentligen? Varför har jag inte bara lyckats göra mej av med det, trots alla försök? Vad är mitt jävla syfte i den här sketna världen?

Har köpt en massa pistagenötter för att göra nötsmör, men kan inte låta bli att äta dem efter hand som de skalas. Vadå karaktär? Vadåå sluta dricka när det räcker? VADÅ bry sej ens????

Orkar inte detta. Om jag mår horfitta imorgon, så är det åtminstone det jag förtjänar.

Nä, pallar inte befinna mej här, det får nog bli femton minuter/en kvarts pokemonjakt ute i sommarnatten ändå.

Önskar mej cigaretter. Finns inga.
Mvh före detta rökare.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Har du den där känslan?  Jag menar den där känslan  av att någonting  avgörande hände  när jag var ouppmärksam.  Att någonting försvann.      Igen så är det här det hamnar när det är alldeles, alldeles för mycket. Jag har pushat m...

Kan inte sova. Det snurrar i min skalle. Det är vinter nu och med vintern kommer tröttheten, oron, desperationen. Det här är dessutom första vintern på ÅTTA år som jag inte är heltidssjukskriven. Har alltså ett jobb jag måste gå till och kan inte b...

  Trots all höstdepp så känner jag mej ändå rätt bortskämd.  Folk gormar om att veden är slut överallt men här sitter jag och väntar på ett lass från min bästa granne som spar sin ved att sälja till oss i området.Sitter på mitt kontor, tillika gä...

Lamslående ångest. Igen, igen. Att vänta på besked, fyfan. Ovisshet är den värsta känslan. Den värsta ångesten. Politiken. Sjukskrivningen. Försäkringsbolaget. Jobbet. Vill bara fucking veta. Nu. Jag orkar inte. Jag. Fucking. Orkar. Inte. D...