Det senaste halvåret har bjudit på en sann buffé av livskvalitet och framtidsdrömmar. Det började med att jag fick en klump slantar från mitt försäkringsbolag, så jag kunde köpa mej en BIL! Världens finaste titangrå saab 9-5 som jag pimpat med lastgaller och hundgrindar. I baksätet skräpar ett halv hem, precis som jag visste att det skulle bli. Jag har också skrapat upp högersidan mot en stolpe på en bensinmack pga jag kan tydligen inte ha fina saker utan måste förstöra allt. Det andra är en lite längre historia. Hannes har ju, som bekant, köpt sej ett hus i skogen på hallandsåsen. Där finns bara en granne; en liten svart timmerstuga, vars ägare aldrig (eller ja, försvinnande sällan) syns till. Innan jul tog jag mod till mej och frågade ifall de kanske tänkt sälja inom snar framtid - vilket de tänkt! Det är dock högst oklart när, men verkar inte bli detta året heller. Däremot var de fett pepp på att ha någon som tittar till huset, så jag fick en nyckel och ett varsågod att utnyttja det som jag vill. Så nu har jag spenderat en stor del av sommaren här, i en svart liten timmerstuga hundra meter från Hannes hus. Här är så tyst och stilla, lagom litet och hundarna trivs bättre än jag sett dem göra någon annan stans. JAG trivs här bättre än jag gjort någon annan stans. Känner mej mer hemma här än jag nånsin gjort, trots att jag inte har en enda av mina egna möbler eller grejer här. Fast egentligen är nog hundarna och laptopen allt jag behöver... Och tystnad.Husägarn var här för några dagar sedan och titulerade mej vice värd. Han fixade klart sovrummet, så jag slipper sova i vardagsrummet, och slängde en hel del skräp från tomten. Kan de bara få tummarna loss och bli färdiga så de kan sälja det till mej? Så jag kan ha ett mitt eget place; ETT ställe att bo på istället för, som nu, tre. Men alltså jag ska verkligen inte klaga - hur ofta får man chansen att provbo ett hus man tänker köpa liksom? Men ÅH, sån väntan, och så mycket som kan gå snett. Tänk om nån annan ba WOW MÅSTE HA DENNA STUGAN, NI FÅR TVÅ MILJONER! Då kommer jag gråta blod i resten av mitt liv.