Äntligen. Äntligen har jag ett hem. Ett alldeles eget, fantastiskt hem som känns som hemma. Det tog ett halvår  Jag sökte halvdesperat efter lägenheter i Örkelljunga under några månader. Inte heldesperat eftersom jag inte kan tänka mej ett andrahandskontrakt. Sökte lägenhet efter lägenhet och sänkte hela tiden mina kriterier. Först tvåor med uteplats, sen tvåor högre upp, till ettor. Fick flera visningar men alltid nån före i kön. Till slut tog jag även in bostadsrätter i sökandet och budade på några ,men man bajsar ju inte direkt pengar som sjukskriven heller, så jag blev överbjuden varje gång. 

Samtidigt försökte jag knuffa lite åt Hannes grannar danskarna att sälja sitt hus, som de aldrig använde, till mej.. Dessvärre ville de ha en helt orimlig summa för det i relation till alla tunga fel och brister som behövde åtgärdas. I mars fick de det sålt till ett par andra danskar  för sin fantasisumma och utan besiktning. Jag ville verkligen gråta blod. 

Där och då ändrade jag riktning helt. Nu skulle jag köpa ett eget hus ! Ett permanent boende där jag verkligen skulle känna mej som hemma och kunna spendera minst  tio år. Det blev några visningar men inget som passade, tills en dag i mitten av april.. Då jag fann det. Huset som uppfyllde alla mina kriterier för vad jag ville ha i ett hus just då. De ville sälja det för lika mycket som danskarna ville ha för sitt hus. Med den väsentliga skillnaden att det här huset var både dubbelt så stort, tomten var dubbelt så stor och toalett fanns inomhus.

Jag la ett bud och ingen bjöd över, så plötsligt var det där huset mitt! 

Mitt alldeles egna hus, på en pytteliten grusväg med åtta grannstugor varav endast två permanent bebodda. Mitt hus på 76 kvadrat, plus ett isolerat uterum på 14 och en lika stor veranda. Med två sovrum, ett kontor och en bastu. Mitt lustiga hus med duschen i köket. På min 2100kvm stora, insynsskyddade tomt, helt inpå skogen och full av natur och träd och lite gräsmatta, lagom för att klippas på en halvtimme.

Men som med allting så finns det och en hake.. Ett "men". En hel del behöver fixas, och säljarna fick lämna allt de ville lämna, vilket var i princip samtliga 40 års samlingar av allt möjligt. Bra grej var att jag fick hur mycket verktyg och maskiner som helst. Fem grästrimrar till exempel. Det tog veckor att sortera ut deras grejer och i början kändes det verkligen som att låna någon annans hus. Jag kunde mer än väl ersätta i princip allting som brann upp i höstas, trots att jag lämnat iväg nog väl hälften av grejerna till den lokala idrottsföreningens loppis.

Nu har vi bott här ett halvår, jag och hundarna. Vi trivs fantastiskt bra och de flesta akuta åtgärder är gjorda. Är mitt uppe i den sista nu, det är bara snickaren som ska lägga isolering kring min skorsten så att eldningsförbudet kan hävas. Sen är jag redo att gå i ide för vintern. I mitt hem.