Gastkramande ångest idag. Klarade inte av gå ur sängen förrän halv fyra. I spegeln möts jag av ett puffigt, rödgråtet ansikte.  Jag har tappat fotfästet, har tänkt tillräckligt, orkar inte tänka mer. Uppgivenheten sköljer över mej, allt gör ont. Det gör ont att andas, ont att tänka, ont att hoppas. Hoppas på vad? Ingenting. Att våga hoppas på nåt fint är att skjuta sej i huvudet. Det vet jag ju.

Och jag håller upp handen för att gömma mitt liv, skärmar av här nu. Håller patetin i ett hårt grepp bakom min sköld. Lyssnar på Hästpojken och låtsas att jag inte finns. Kämpar mot desperat längtan efter att klyva hud. Varje dag är en kamp, men idag är ett krig. Det här inlägget har tagit en timme att skriva, och ändå står det inget vettigt. Orden kommer inte till mej idag. Allt är kaos, falskt och fel, och jag är bara en jävla idiot. Fuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuckfuck.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Har du den där känslan?  Jag menar den där känslan  av att någonting  avgörande hände  när jag var ouppmärksam.  Att någonting försvann.      Igen så är det här det hamnar när det är alldeles, alldeles för mycket. Jag har pushat m...

Kan inte sova. Det snurrar i min skalle. Det är vinter nu och med vintern kommer tröttheten, oron, desperationen. Det här är dessutom första vintern på ÅTTA år som jag inte är heltidssjukskriven. Har alltså ett jobb jag måste gå till och kan inte b...

  Trots all höstdepp så känner jag mej ändå rätt bortskämd.  Folk gormar om att veden är slut överallt men här sitter jag och väntar på ett lass från min bästa granne som spar sin ved att sälja till oss i området.Sitter på mitt kontor, tillika gä...

Lamslående ångest. Igen, igen. Att vänta på besked, fyfan. Ovisshet är den värsta känslan. Den värsta ångesten. Politiken. Sjukskrivningen. Försäkringsbolaget. Jobbet. Vill bara fucking veta. Nu. Jag orkar inte. Jag. Fucking. Orkar. Inte. D...