Helt utan rätten att känna sej tillräcklig. Att vara som jag önskade. Att rätta felen, bli bättre.
Dömd till en evighet i snedsteg. Ett oändligt tomrum.
Inombords river, skriker, brinner. Igen, igen. Igen är jag ensam. Igen skapade jag dålig stämning.
Lämnad.
Inte en enda tanke vågar trotsa branden. Alla vet att det inte finns någon tröst att ge. Att det inte är förtjänt. Att sjunka genom jorden är det enda rimliga.
Kommer aldrig vara bra nog. Jag är inte gjord för kärlek. Kan inte ha fina saker. Allting brinner där jag går.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Har du den där känslan?  Jag menar den där känslan  av att någonting  avgörande hände  när jag var ouppmärksam.  Att någonting försvann.      Igen så är det här det hamnar när det är alldeles, alldeles för mycket. Jag har pushat m...

Kan inte sova. Det snurrar i min skalle. Det är vinter nu och med vintern kommer tröttheten, oron, desperationen. Det här är dessutom första vintern på ÅTTA år som jag inte är heltidssjukskriven. Har alltså ett jobb jag måste gå till och kan inte b...

  Trots all höstdepp så känner jag mej ändå rätt bortskämd.  Folk gormar om att veden är slut överallt men här sitter jag och väntar på ett lass från min bästa granne som spar sin ved att sälja till oss i området.Sitter på mitt kontor, tillika gä...

Lamslående ångest. Igen, igen. Att vänta på besked, fyfan. Ovisshet är den värsta känslan. Den värsta ångesten. Politiken. Sjukskrivningen. Försäkringsbolaget. Jobbet. Vill bara fucking veta. Nu. Jag orkar inte. Jag. Fucking. Orkar. Inte. D...