Det är när ångesten kryper på som jag letar mej hit. Till den här lilla bloggen, där jag kan ventilera, ordbajsa och sväva ut i känslorymden. 

Det ligger lite på lur idag. Som en molande värk i bröstet påminner det mej om att man aldrig går säker. 

Jag vet om det där. Det finns ingenting att göra. Jag vet om att det kommer bli sämre, men också att det kommer bi bättre igen efter det. Och jag står helt lugn inför det. Kommer stå stilla, sluta ögonen, ta ett djupt andetag och låta det skölja över mej. Omfamna de svarta känslorna och viska välkomnande. Den nya taktiken är att försonas. Försonas med allt. Försonas med det förflutna, försonas med framtiden och försonas med känslorna. Aldrig mer föra krig mot mej själv, utan låta mörkret tro att det får bestämma litr grann. I själva verket spelar jag bara med. Då kommer det tröttna och ge sej av. 

Hur det här ska fungera i praktiken står jag fortfarande frågande inför. Det får vi se när vi kommer dit. 

Kärleken håller tusen facklor brinnande inom mej. Jag har aldrig älskat som jag gör nu, har aldrig känt sådan samhörighet med andra varelser som den jag känner nu. Eller med mej själv för den delen. Jag förstår mej själv. Jag är i totalt samförstånd med hela mitt väsen. 

Ser en framtid. En framtid som skulle kunna vara precis det jag önskar. Med han som kompletterar mej. Som får alla bitar att falla på plats, alldeles ljudlöst. Som om inget nånsin varit fel. Han som lyssnar på mej, som får mej att känna mej på riktigt betydelsefull. Han med en ängels tålamod och balanserade lugn. Kärleken.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Har du den där känslan?  Jag menar den där känslan  av att någonting  avgörande hände  när jag var ouppmärksam.  Att någonting försvann.      Igen så är det här det hamnar när det är alldeles, alldeles för mycket. Jag har pushat m...

Kan inte sova. Det snurrar i min skalle. Det är vinter nu och med vintern kommer tröttheten, oron, desperationen. Det här är dessutom första vintern på ÅTTA år som jag inte är heltidssjukskriven. Har alltså ett jobb jag måste gå till och kan inte b...

  Trots all höstdepp så känner jag mej ändå rätt bortskämd.  Folk gormar om att veden är slut överallt men här sitter jag och väntar på ett lass från min bästa granne som spar sin ved att sälja till oss i området.Sitter på mitt kontor, tillika gä...

Lamslående ångest. Igen, igen. Att vänta på besked, fyfan. Ovisshet är den värsta känslan. Den värsta ångesten. Politiken. Sjukskrivningen. Försäkringsbolaget. Jobbet. Vill bara fucking veta. Nu. Jag orkar inte. Jag. Fucking. Orkar. Inte. D...