Det läggs så stor vikt vid det där hoppet. Man ska hoppas, hoppet är det sista som lämnar människan. Men få pratar om hur ont det kan göra när man trott att man förlorat något som när man minst anar det kommer tillbaka. Få saker är så skört och bräckligt som nyfunnet hopp. Man sitter i en situation där man tvingas trycka undan det där sköra, bräckliga, för om det skulle förgöras, gå sönder en sista gång, då kan man aldrig riktigt vara säker på om man skulle överleva det. 

Man måste vara rädd om det, på ett sätt som man aldrig är rädd om något annat. Det enda sättet är egentligen att inte släppa in någonting - men det sköra, bräckliga hoppet har ändå en vansinnig vilja. Det vill göra allt, vill få en att offra, släppa taget. Det rusar fram i blind desperation utan en tanke på vilka konsekvenser det skulle få om det man hoppas på faktiskt inte är sant. Det tar upp så mycket plats i bröstet att det hotar att ersätta alla organ. Det lovar att syresätta dej sålänge du bara håller det vid liv. 

Så om det lyckas övertala en? Om man ger med sej, låter det härja fritt - trots att det är så skört och bräckligt - bara för att det är vackert. När det till slut krossas och dör - när det visar sej att det inte var som man hoppades, att allt var lögn - då är allting borta. Allt. Hjärtat är bortträngt, krossat. Man kan inte andas, för man saknar lungor. Smärtan man måste genomgå för att få tillbaka sin existens är olidlig. 

Det är priset man får betala för att älska människor. Samtidigt som något av det svåraste som finns är att hålla det där sköra, bräckliga hoppet i styr. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Har du den där känslan?  Jag menar den där känslan  av att någonting  avgörande hände  när jag var ouppmärksam.  Att någonting försvann.      Igen så är det här det hamnar när det är alldeles, alldeles för mycket. Jag har pushat m...

Kan inte sova. Det snurrar i min skalle. Det är vinter nu och med vintern kommer tröttheten, oron, desperationen. Det här är dessutom första vintern på ÅTTA år som jag inte är heltidssjukskriven. Har alltså ett jobb jag måste gå till och kan inte b...

  Trots all höstdepp så känner jag mej ändå rätt bortskämd.  Folk gormar om att veden är slut överallt men här sitter jag och väntar på ett lass från min bästa granne som spar sin ved att sälja till oss i området.Sitter på mitt kontor, tillika gä...

Lamslående ångest. Igen, igen. Att vänta på besked, fyfan. Ovisshet är den värsta känslan. Den värsta ångesten. Politiken. Sjukskrivningen. Försäkringsbolaget. Jobbet. Vill bara fucking veta. Nu. Jag orkar inte. Jag. Fucking. Orkar. Inte. D...