Helt utan rätten att känna sej tillräcklig. Att vara som jag önskade. Att rätta felen, bli bättre.
Dömd till en evighet i snedsteg. Ett oändligt tomrum.
Inombords river, skriker, brinner. Igen, igen. Igen är jag ensam. Igen skapade jag dålig stämning.
Lämnad.
Inte en enda tanke vågar trotsa branden. Alla vet att det inte finns någon tröst att ge. Att det inte är förtjänt. Att sjunka genom jorden är det enda rimliga.
Kommer aldrig vara bra nog. Jag är inte gjord för kärlek. Kan inte ha fina saker. Allting brinner där jag går.