And my behavior is hard to understand
When I'm like a phone with no connection
But I'm still doin' all I can
To try and get me some redemption
And I'm knee deep in sinking sand
Crying out for your attention

Saknadens mantra upprepas tungsint i mitt medvetande. Det är längtan, ensamhet, ogiltiga övergivenhetskänslor... Måste hitta en balans mellan veta och vilja. 

Dina ord är slut, eller håller du dem bara tillbaka? Jag slutar aldrig undra om du tänker på mej ibland, som du säger, eller om det bara är slentrian för att slippa konflikt. Det är så min hjärna fungerar. Guilty until proven innocent. 

Och jag skriver utkast till mail som jag aldrig skickar. I ren frustration kräker jag ut allt jag tänker på, önskar att du fick veta - men det kommer aldrig hända. 

Tystnaden har alltid varit min styrka och min svaghet, och jag vet aldrig vilket av det förrän efteråt. När allt är gjort och ogjort. 

Show me how you do that trick, the one that makes me scream, the one that makes me laugh. 

Show me how you do it and I promise you, I promise that I'll run away with you. 

För som vi menade: Vi delade öde, vi delar tid.