Jag har skaffat ett gymkort och sitter nu hos Annica och väntar på att hon ska bli klar så vi kan gå och gymma. Sjukt, det trodde man aldrig. Iofs trodde man inte heller att jag skulle springa en mil utomhus på under en timme. Men det gjorde jag förra året.
De här stora förändringarna kommer alltid ur en förlorad trygghetskänsla, har jag kommit på. När jag lämnar en trygghet så startar jag något stort projekt att fokusera på, nåt jag aldrig tidigare gjort.
Så hanterar jag tillvaron.