När jag inser att det är ett halvår sen det uppdaterades här känner jag plötsligt att jag vill vända om och inte ens påbörja en uppdatering om allt som hänt. 

Dock behöver jag det. Jag är på ett ställe i livet där jag är helt och hållet vilse och det är dags att låta lite tankar komma ut genom fingrarna nu.

Såhär på rak arm minns jag knappt årets tre första månader. Jag antar att det var som det brukar vara på vintern - lite halvjobbigt och ångestladdat men flöt på. Man fattade ju ändå att det här året skulle bli en vändning av något slag. Hade bara inte räknat med att hela mitt liv skulle vändas upp och ner. 

I mars blev jag och Hannes kära i varandra. Alltså på sant - det var så det gck till. Skitsjukt. Efter drygt fyra års vansinnigt nära vänskap i vått och torrt var det plötsligt något som hände. Jag vet inte exakt vad, men på bara några veckor gick jag från den väldigt bestämda åsikten; "Jag är INTE attraherad av Hannes och det skulle ALDRIG kunna bli något mellan oss" till att inse att den här mongomänniskan är min perfect match och stora kärlek. Konstigt.......

Lyckan var dock inte långvarig, för till påsk blev Titan sjuk. Han fick några kolikanfall som behandlades, men två veckor senare var han så dålig att jag fick ta bort honom samma dag. Jag trodde beslutet skulle vara svårt att fatta, men något i mej gick in på autopilot. Vi tog bort honom hemma, han somnade inmycket snabbt och jag stöttade honom när han föll ihop. 

Samtidigt mitt i allt detta har vi fått nytt schema på jobb. Ett av symptomen i min sjukdomsbild är att jag har mycket svårt för förändringar. Jag får vansinnig ångest, blir lätt apatisk och får panikattacker. Den här gången inget undantag. Såklart. 

Det känns helt sjukt att det redan är juni - vart tog den här tiden vägen? Jag har ju iofs mest legat hemma och stirrat i taket. Vissa dagar har jag knappt kommit ur sängen alls. 

Försöker överleva nu genom att spela Wildstar (nytt MMORPG - asfett) och klappa min katt. Typ. Min hjärna känns som mos. Den är nog mos också. Har mosats ihop av näringsbrist och gråt. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Har du den där känslan?  Jag menar den där känslan  av att någonting  avgörande hände  när jag var ouppmärksam.  Att någonting försvann.      Igen så är det här det hamnar när det är alldeles, alldeles för mycket. Jag har pushat m...

Kan inte sova. Det snurrar i min skalle. Det är vinter nu och med vintern kommer tröttheten, oron, desperationen. Det här är dessutom första vintern på ÅTTA år som jag inte är heltidssjukskriven. Har alltså ett jobb jag måste gå till och kan inte b...

  Trots all höstdepp så känner jag mej ändå rätt bortskämd.  Folk gormar om att veden är slut överallt men här sitter jag och väntar på ett lass från min bästa granne som spar sin ved att sälja till oss i området.Sitter på mitt kontor, tillika gä...

Lamslående ångest. Igen, igen. Att vänta på besked, fyfan. Ovisshet är den värsta känslan. Den värsta ångesten. Politiken. Sjukskrivningen. Försäkringsbolaget. Jobbet. Vill bara fucking veta. Nu. Jag orkar inte. Jag. Fucking. Orkar. Inte. D...