Min lägenhet brann upp för en månad sen. På riktigt. Helt sjukt. Anledning oklar.

Ingen var hemma, lyckligtvis. 

Jag är  så jävla trött i min själ. Trött på allt. Trött på att Hannes är sjuk, på att längta efter "sen", på att inte veta vad som ska hända. 

Så. Trött. 

Nu bor jag i gäststugan hos Hannes. Boar in mej, gör den till min. Försöker andas i paniken över att inte ha nåt "eget". Försöker låta bli att känna mej hemlös. För det är jag ju faktiskt inte. Varken hemlös eller ensam - även fast det är precis så det känns. Enligt någon gammal lag så upphör hyreskontrakt att gälla, om bostaden brinner upp. Så då får man ansöka om nytt, men det tänker jag fuck heller göra.. Nu har universum verkligen gjort sitt yttersta för att få mej ifrån Arlöv så inte en chans att jag stannar. 

Ska bara ha nån egen stans att bo också. Det är så viktigt för mitt välbefinnande.