Som alla med något sorts internet vet, är detta slutet för Kent som band. 

Jag har givetvis köpt min biljett till avskedsturnén, det här blir femte gången jag ser dem (tältturnén på limhamnsfältet, hultsfredsfestivalen, Vega i kph, Peace&Lovefestivalen) och absolut sista.  I november. Och fram tills dess kommer det bara höras Kent i den här lägenheten. 

Jag ska gå själv. Marre ville möta mej där, och det hade vatt kul att träffa henne, så många år sen. 

Men gå ska jag göra själv. Sitta ska jag göra själv. Vara ska jag vara själv.

Jag och Kent. Och hans band. 

Det börjar hända saker i mitt liv nu, och jag är rädd. 

Jag är nykläckt, skör, trevande och vilse.

Träffade min boendestödjare Erika igår för typ första gången. Hon ska väl fungera som nåt kognetivt stöd i vardagen och jag har mycket blandade känslor kring. Det är skönt, men samtidigt lite förnedrande och osäkert. Ännu en person att släppa in i mitt liv... Det känns svårt, men får ta den tid det tar. Vi fikade på församlingshemmet för jag tänkte där skulle va minst folk. Kvinnan i kassan var jättehjälpsam och totalt oförstående över mina frågor om innehåll i kakorna. 

"Vet du om ni har några utan ägg eller mjölk?"

-"Vi har laktosfri."

"Nej alltså jag äter inget som kommer från djur"

-"Vi har glutenfri!!"

".......jag tar bara te då"

-"Jag kan bre en macka till dej!!!"

Nej, sluta, låt mej va!

Jag har börjat gå upp i vikt, och det är samma där: ambivalent. Tre kilo på en månad, och det är ju det är jag vill, men min hjärna motarbetar mej så mycket. Blivit bättre nu sen jag dragit ner kraftigt på gluten så jag inbillar mej att det är det som får mej att känna panik över att va mätt. Eller så är det bara så det är. I vilket fall som helst så är jag sugen på mat ibland och kan äta för att jag faktiskt vill, istället för bara för att kroppen håller på att lägga av efter tre dagars svält. 

Hannes var här några dagar förra veckan och gjorde mej påmind om varför han är världens bästa livskamrat. T ex försöker han alltid göra mitt nu så bra som möjligt och anstränger sej för att underlätta min tillvaro. Utan att toffla. Jag pallar EJ tofflande. 

Nu har han skrivit en massa lappar och jag fått i uppgift att dra en varje dag och göra som det står. Än så länge har jag skullat göra fint i hallen, skicka en bild till honom på när jag äter en frukt och idag göra te och meditera i 20 minuter.

Plus han städade i mitt kök, och det e fucking ovärderligt alltså. Nu kommer jag kunna hålla ordning i några veckor igen. 

Är fortfarande trött efter träffen igår, men har iaf yogat idag, varit ute med hundarna i över en timme, ätit banan/chokladpannkakor med glass, kört en maskin disk och betalat räkningar. Ska gå separata prommisar med djuren nu, har slarvat mycket med Xenits koppelgående och släppt igenom alldeles för mycket skit som jag måste rätta till nu. 

Sen ska jag hålla kväll.