Något gick sönder i mej när vi fick dåliga svar på Loppans blodprover och nu har jag gråtit i vad som känns som en halv evighet. I verkligheten bara två dygn.

Det åskar idag, hon är ledsen och jag bara kan inte hantera någonting. På måndag startar processen att boka tid förundersökningar och förbereda henne på fler veterinärbesök och jag känner hur jag liksom kapslar in mej själv i en cylinder där inget annat kommer att finnas än det här. 

Åskar går och matchar kaosandet i mitt inre. Skriket har vaknat med full kraft. 

Hade det inte åskat hade hon varit glad och pigg som vanligt. Nu är hon rädd och ledsen och det förstärker alla känslor av hopplöshet och hjälplöshet och maktlöshet. 

Jag har en plan, jag vet vad vi behöver göra och jag kommer att lyssna på henne hela vägen. Men jag har känt den här känslan förut. Det där vetskapen om att jag måste vara vuxen nu, jag måste sätta på mej alla olika glasögon och fatta alla rätta beslut. Jag måste varje minut föra ett krig mot mina impulser att implodera och gå under, gräva ner mej under huset, skrika tills jag kräker upp alla mina inävlor tusen gånger om. 

Min hjärna försöker istället komma på andra orimliga impulser. "Starta en brasa i kaminen då", nej men alltså det är 27 grader här inne! 

Åskan har passerat och hon tittar på mej sådär yrvaket och förvirrat som själv känner igen efter ha varit irrationellt rädd. Hon är modig och bäst. Och jag känner mej ensammast i världen. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Har du den där känslan?  Jag menar den där känslan  av att någonting  avgörande hände  när jag var ouppmärksam.  Att någonting försvann.      Igen så är det här det hamnar när det är alldeles, alldeles för mycket. Jag har pushat m...

Kan inte sova. Det snurrar i min skalle. Det är vinter nu och med vintern kommer tröttheten, oron, desperationen. Det här är dessutom första vintern på ÅTTA år som jag inte är heltidssjukskriven. Har alltså ett jobb jag måste gå till och kan inte b...

  Trots all höstdepp så känner jag mej ändå rätt bortskämd.  Folk gormar om att veden är slut överallt men här sitter jag och väntar på ett lass från min bästa granne som spar sin ved att sälja till oss i området.Sitter på mitt kontor, tillika gä...

Lamslående ångest. Igen, igen. Att vänta på besked, fyfan. Ovisshet är den värsta känslan. Den värsta ångesten. Politiken. Sjukskrivningen. Försäkringsbolaget. Jobbet. Vill bara fucking veta. Nu. Jag orkar inte. Jag. Fucking. Orkar. Inte. D...