Jag antar att det - på det hela taget - har varit en hyfsad dag. Var ute i Höllviken och hjälpte Kajsa med lite dressyrträning. Det var längesen jag undervisade nu, hade glömt hur roligt det är. Härligt att träffa Kajsa igen också, hon är verkligen en frisk fläkt. 

Men jag räknar med vemod ner dagarna, för på onsdag är det ett år sen min vackra docka togs ifrån mej. Den gör ont än, och jag saknar henne något brutalt.  Hennes busiga rådjursögon, den fula vinterpälsen, alla timmar av kamp, skratt, gråt, skräck, lättnad, oro, blod, svett, väntan, kärlek ... Hestapålle, fan vad du är saknad!

Blir så lätt apatisk när jag tänker på henne. Jag vill ingenting, ingenting känns värt. 

Leave and let me go 
Don't look back, just let me know 
Carry on, carry on 
You must stay strong 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Har du den där känslan?  Jag menar den där känslan  av att någonting  avgörande hände  när jag var ouppmärksam.  Att någonting försvann.      Igen så är det här det hamnar när det är alldeles, alldeles för mycket. Jag har pushat m...

Kan inte sova. Det snurrar i min skalle. Det är vinter nu och med vintern kommer tröttheten, oron, desperationen. Det här är dessutom första vintern på ÅTTA år som jag inte är heltidssjukskriven. Har alltså ett jobb jag måste gå till och kan inte b...

  Trots all höstdepp så känner jag mej ändå rätt bortskämd.  Folk gormar om att veden är slut överallt men här sitter jag och väntar på ett lass från min bästa granne som spar sin ved att sälja till oss i området.Sitter på mitt kontor, tillika gä...

Lamslående ångest. Igen, igen. Att vänta på besked, fyfan. Ovisshet är den värsta känslan. Den värsta ångesten. Politiken. Sjukskrivningen. Försäkringsbolaget. Jobbet. Vill bara fucking veta. Nu. Jag orkar inte. Jag. Fucking. Orkar. Inte. D...