Jag går på halvfart, på grund av bristande påfyllning av energikontot. Flytten, och de stora omställningarna den medfört, har tagit hårdare på min redan så fuckade hjärna än jag först trodde att det skulle göra.

Försöker hålla ångesten och deppen på en jämn nivå genom att bjuda in den i jämna doser. Detta innebär att jag är konstant låg för tillfället, och kommer att vara ett tag till. Toppar och dalar är inte det jag behöver just nu. 

Vill man komma på inflyttningskaffe (eller te eller vad som helst) så är man varmt välkommen hit, bara man bjuder in sej själv. Det är inte det att jag skyr kontakt, jag orkar bara inte ta några initiativ. 

Underbara Zoltan sköter i princip allting här hemma, jag hjälper till där jag orkar och klarar av. Känner mej mest trist och värdelös men jag veeeeeet ju att det blir bättre. Det blir alltid bättre. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Har du den där känslan?  Jag menar den där känslan  av att någonting  avgörande hände  när jag var ouppmärksam.  Att någonting försvann.      Igen så är det här det hamnar när det är alldeles, alldeles för mycket. Jag har pushat m...

Kan inte sova. Det snurrar i min skalle. Det är vinter nu och med vintern kommer tröttheten, oron, desperationen. Det här är dessutom första vintern på ÅTTA år som jag inte är heltidssjukskriven. Har alltså ett jobb jag måste gå till och kan inte b...

  Trots all höstdepp så känner jag mej ändå rätt bortskämd.  Folk gormar om att veden är slut överallt men här sitter jag och väntar på ett lass från min bästa granne som spar sin ved att sälja till oss i området.Sitter på mitt kontor, tillika gä...

Lamslående ångest. Igen, igen. Att vänta på besked, fyfan. Ovisshet är den värsta känslan. Den värsta ångesten. Politiken. Sjukskrivningen. Försäkringsbolaget. Jobbet. Vill bara fucking veta. Nu. Jag orkar inte. Jag. Fucking. Orkar. Inte. D...