Jag går på halvfart, på grund av bristande påfyllning av energikontot. Flytten, och de stora omställningarna den medfört, har tagit hårdare på min redan så fuckade hjärna än jag först trodde att det skulle göra.

Försöker hålla ångesten och deppen på en jämn nivå genom att bjuda in den i jämna doser. Detta innebär att jag är konstant låg för tillfället, och kommer att vara ett tag till. Toppar och dalar är inte det jag behöver just nu. 

Vill man komma på inflyttningskaffe (eller te eller vad som helst) så är man varmt välkommen hit, bara man bjuder in sej själv. Det är inte det att jag skyr kontakt, jag orkar bara inte ta några initiativ. 

Underbara Zoltan sköter i princip allting här hemma, jag hjälper till där jag orkar och klarar av. Känner mej mest trist och värdelös men jag veeeeeet ju att det blir bättre. Det blir alltid bättre.