Jag drömde att någon uttryckte sej hånfullt om min diagnos och mina problem. Insåg nu att det är precis så jag själv känner. Blir irriterad och förbannad på mej själv, för det BORDE inte vara så svårt att leva ett normalt liv? Det borde inte vara så jävla svårt att orka med saker, att bara gå upp på morgonen. Det kanske är mer ett karaktärsdrag? Jag kanske inte alls mår så dåligt, det är bara som jag inbillar mej? Om man bara tar sej i kragen så blir det bra, ska du se - som man hört förut. 

Jag är rädd för folks axelryckningar och gliringar. Är rädd för att bli kvar i något slags oändlig cirkel, där jag gör mej själv sjuk för att det är det enda jag vet. Fortsätter leva i min fantasivärld, min skyddade verkstad, där ingen pratar någon bakom ryggen på någon. Där alla är snälla, ingen har baktankar och folk sköter sitt. 

Jag vet ju att det är inte är så i verkligheten, men jag gillar inte verkligheten. Frågan är bara hur länge jag kan hålla den ute. Jag har vid ett flertal tillfällen blivit kallad "naiv", men det är bara delvis sant. Det är som att bo i en liten färgglad djungel, och sen titta ut genom ett fönster och bara se bråd död. Man vet att det finns där, så då stannar man hellre inomhus och rullar ner gardinen. 

Och i mitt huvud är allt jag skriver helt logiskt och självklart. Därför blir jag väldigt konfunderad när min sambo inte förstår vad jag menar. Allting står ju där, det är ju bara att läsa? 

Man kan väl säga att jag lever mellan raderna, i många avseenden. För ibland förstår jag inte ens själv när jag korrekturläser. Många inlägg har raderats på det sättet. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Har du den där känslan?  Jag menar den där känslan  av att någonting  avgörande hände  när jag var ouppmärksam.  Att någonting försvann.      Igen så är det här det hamnar när det är alldeles, alldeles för mycket. Jag har pushat m...

Kan inte sova. Det snurrar i min skalle. Det är vinter nu och med vintern kommer tröttheten, oron, desperationen. Det här är dessutom första vintern på ÅTTA år som jag inte är heltidssjukskriven. Har alltså ett jobb jag måste gå till och kan inte b...

  Trots all höstdepp så känner jag mej ändå rätt bortskämd.  Folk gormar om att veden är slut överallt men här sitter jag och väntar på ett lass från min bästa granne som spar sin ved att sälja till oss i området.Sitter på mitt kontor, tillika gä...

Lamslående ångest. Igen, igen. Att vänta på besked, fyfan. Ovisshet är den värsta känslan. Den värsta ångesten. Politiken. Sjukskrivningen. Försäkringsbolaget. Jobbet. Vill bara fucking veta. Nu. Jag orkar inte. Jag. Fucking. Orkar. Inte. D...