Det är gulligt att det är så många människor som bryr sej om mej, jag uppskattar det verkligen. De flesta vet ju faktiskt om en del av mina problem, men jag tänker skriva ett öppet brev till alla nu för att få er att förstå hur det oftast ligger till. 

Jag har haft en mental krasch den senaste månaden. Det beror delvis på att jag slarvat med mina mediciner, delvis för att jag haft ett grymt jobbigt halvår tillsammans med min psykolog.  Har därför inte orkat prata/ta kontakt med särskilt många, utan koncentrerat det till ytterst liten skala. De få gånger jag faktiskt orkat följa med ut och göra saker med mina vänner har jag suttit hemma och gråtit i dagar efteråt av ren utmattning. 

Under ungefär ett års tid har jag lidit av tillfälliga minnesbortfall. Det är inget jag egentligen velat erkänna för mej själv, men ibland får det konsekvenser och det är så hemskt att behöva stå där och säga "jag glömde", som om det var rent slarv eller nonchalans. Det har fått mej att ytterligare dra mej tillbaka, särskilt från hästarna. 

Eftersom jag inte orkar prata med någon, så är det lika bra att outa det här. Jag vill inte vara en dålig människa, vill inte såra folk i min omgivning eller att mina djur ska drabbas, men det är tyvärr såhär det blir. 

Så därför tar jag paus från livet ett tag nu, i möjligaste mån. 

Tack för att ni finns. Allihop. 

 

Malin

10 augusti 2013 19:21

Du är ingen dålig person bara för du har en svacka. Och be inte om ursäkt för att du har en svacka.
Konstaterade med en annan vän att denna våren varit överjävlig för många. Inte för att de skulle hjälpa. Men vet hur du känner dig, har själv haft ett riktigt pissigt halvår.
Ta hand om dig Mia! Kram

http://lallinka.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Har du den där känslan?  Jag menar den där känslan  av att någonting  avgörande hände  när jag var ouppmärksam.  Att någonting försvann.      Igen så är det här det hamnar när det är alldeles, alldeles för mycket. Jag har pushat m...

Kan inte sova. Det snurrar i min skalle. Det är vinter nu och med vintern kommer tröttheten, oron, desperationen. Det här är dessutom första vintern på ÅTTA år som jag inte är heltidssjukskriven. Har alltså ett jobb jag måste gå till och kan inte b...

  Trots all höstdepp så känner jag mej ändå rätt bortskämd.  Folk gormar om att veden är slut överallt men här sitter jag och väntar på ett lass från min bästa granne som spar sin ved att sälja till oss i området.Sitter på mitt kontor, tillika gä...

Lamslående ångest. Igen, igen. Att vänta på besked, fyfan. Ovisshet är den värsta känslan. Den värsta ångesten. Politiken. Sjukskrivningen. Försäkringsbolaget. Jobbet. Vill bara fucking veta. Nu. Jag orkar inte. Jag. Fucking. Orkar. Inte. D...