Mina problem har skaffat sej egna drömmar

Mitt synsätt har spruckit upp 

och fått nya lösa sömmar

Det är gulligt att det är så många människor som bryr sej om mej, jag uppskattar det verkligen. De flesta vet ju faktiskt om en del av mina problem, men jag tänker skriva ett öppet brev till alla nu för att få er att förstå hur det oftast ligger till. 

Jag har haft en mental krasch den senaste månaden. Det beror delvis på att jag slarvat med mina mediciner, delvis för att jag haft ett grymt jobbigt halvår tillsammans med min psykolog.  Har därför inte orkat prata/ta kontakt med särskilt många, utan koncentrerat det till ytterst liten skala. De få gånger jag faktiskt orkat följa med ut och göra saker med mina vänner har jag suttit hemma och gråtit i dagar efteråt av ren utmattning. 

Under ungefär ett års tid har jag lidit av tillfälliga minnesbortfall. Det är inget jag egentligen velat erkänna för mej själv, men ibland får det konsekvenser och det är så hemskt att behöva stå där och säga "jag glömde", som om det var rent slarv eller nonchalans. Det har fått mej att ytterligare dra mej tillbaka, särskilt från hästarna. 

Eftersom jag inte orkar prata med någon, så är det lika bra att outa det här. Jag vill inte vara en dålig människa, vill inte såra folk i min omgivning eller att mina djur ska drabbas, men det är tyvärr såhär det blir. 

Så därför tar jag paus från livet ett tag nu, i möjligaste mån. 

Tack för att ni finns. Allihop.