Jag tål inte blåsten. Kan inte andas, gallskriket från inombords försöker överrösta stormen. Håller på att panika efter två minuter utomhus. Landar sen på köksgolvet.

Är det kväll snart? Det är ju så mörkt.

15:30. Så många långa timmar kvar att hålla kroppen uppe, innan det är legitimt att kasta in handduken för dagen.

En ständig, tickande väntan på nästa delmål. Sting kommer hit om 25 minuter. Hans klor ska klippas. Jag ska orka det.