Det är julafton om en vecka. Har ingen julkänsla alls. Har iofs inte nån känsla över huvud taget. 

Ska man ta en cigarett, eller bara ta livet av sej?
Ska man hämta vindruvorna i köket, eller hoppa från balkongen? 

Klappa en hund eller skära sönder sin hud?

I eftermiddags låg jag panikgråtande i en sorglig hög på köksgolvet. I tårar och snor försökte jag hulka fram ett och annat andetag. Loppan tvättade mitt ansikte, och undrade om det inte var mat snart? Det var det inte. Det blev sen mat idag, jag kom helt enkelt inte upp.

Försökte prata med Hannes i telefon, men la utan förvarning på efter en dryg minut. 

"Ring mej" säger folk. Men jag står inte ut med någons röst, och i synnerhet inte min egen. Kul att sitta och gråta i någons öra liksom? Bara att smsa med Jackie och Hannes får ögonen att svämma över. Det är svårt att skriva när allt är tårsuddigt. Gråten är åtminstone hyfsat behärskad och lugn nu, sålänge jag inte öppnar munnen, för då börjar jag omedelbart hyperventilera. 

Nu ska jag sitta och existera tills det är dags att gå kvällsrunda och godnatt. Sen e förhoppningsvis morgondagen inte lika värdelös.