BMI: 17,7

Häpp. (o)nöjd.

Sitter på PÖM med öronackupunktur. Har varit en lång och jobbig dag med socErika imorse och så samtalsHedvig nyss. Satt mest avstängd, i min bubbla, försökte verkligen svara på de jobbiga frågorna men det var om sånt som jag inte kan tillåta mej att gråta över.

Nu sitter jag inne på det tomma kontoret. Han som har det jobbar inte på torsdagar, så jag slipper alltid sitta i det gemensamma vilorummet med de andra nålstuckna.
Väntar på att trycket över bröstet ska minska. Nålarna bultar i öronen, en har ramlat ut. Klockan tickar. Önskar varje vecka att jag bara vågade plocka ur batteriet eller slänga ut den genom fönstret.
Så trött nu. Fortfarande. Ska gå hem och fortsätta sova sen. Det tar aldrig slut.

Vi är i en nedåtgående spiral, som jag vet är upp till mej att bryta. Han har upprepade gånger försökt prata med mej om det, men det är som att jag sluter mej mer för varje gång.
Och det finns sånt som inte kommer fram, som jag varken har mod eller vilja att sätta ord på. Mitt hjärta går i tusen smuliga bitar.
Jag är inte van vid det här sättet att leva tillsammans, min sökande själ är förvirrad och tom.

Du är min bästa vän
den jag älskar mest på jorden
Men jag är lost in spaces
och rymden är så stor