Ikväll känner jag. Ikväll har jag varit hos föräldrarna och druckit vin. Och Amarula. Jag har inte pratat med Hannes idag - vilken överraskning? 

Men det är inte det som det här ska handla om. Det ska handla om helt andra känslor. (tror jag)

Men förmodligen inte. Jag inser, när jag sitter här och köttar i mej Anamma's vegofiléer som en annan karnivor, att nån stans så är vi kanske inte mer än det vi är födda att vara? Mitt Mål de senaste åren har varit att gå rakt emot det. Jag kan välja själv. Men varje gång promillen kommer tillräckligt högt, så vet jag plötsligt helt andra saker. Helt andra kroppar.

Och jag vill inte ens veta, vill inte ens bry mej, vill inte ens orka, och hade det inte ens varit så att något av det spelade någon roll, så antar jag att min telefon kanske faktiskt inte heller har svaret jst nu - oavsett om den dör ikväll, just DÅ, eller lyckas skicka något trots allt, eller bara skit och hans faster. Det spelar ingen roll. Jag är ändå för feg. 

Imorgon är en ny dag, sen bara en dag till, tills jag flyr till skogen. Och den som inte kan vara närvarande i mitt liv, bör heller inte vistas i det. Du gör mej bara traasig.