Direktlänk till inlägg 18 december 2010
Känner mej som ett jävla katastrofbarn när jag bara sitter här och gråter ögonen ur mej.
Senaste dagarna har varit känslokaos igen, igår var helt okej, nästan stabilt - men så fick jag ju hjälp också. Visserligen somnade den i min soffa .. men det var iaf sällskap och stöd.
Är oinspirerad, samtidigt vettskrämd och velig. Kan någon bara tala om för mej vad jag ska göra för att mitt liv ska bli garanterat okej? Det behöver inte vara perfekt, men jag vill våga vägra vara olycklig.
Har du den där känslan? Jag menar den där känslan av att någonting avgörande hände när jag var ouppmärksam. Att någonting försvann. Igen så är det här det hamnar när det är alldeles, alldeles för mycket. Jag har pushat m...
Kan inte sova. Det snurrar i min skalle. Det är vinter nu och med vintern kommer tröttheten, oron, desperationen. Det här är dessutom första vintern på ÅTTA år som jag inte är heltidssjukskriven. Har alltså ett jobb jag måste gå till och kan inte b...
Trots all höstdepp så känner jag mej ändå rätt bortskämd. Folk gormar om att veden är slut överallt men här sitter jag och väntar på ett lass från min bästa granne som spar sin ved att sälja till oss i området.Sitter på mitt kontor, tillika gä...
Lamslående ångest. Igen, igen. Att vänta på besked, fyfan. Ovisshet är den värsta känslan. Den värsta ångesten. Politiken. Sjukskrivningen. Försäkringsbolaget. Jobbet. Vill bara fucking veta. Nu. Jag orkar inte. Jag. Fucking. Orkar. Inte. D...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 | 4 |
5 |
|||||
6 |
7 |
8 | 9 | 10 |
11 |
12 |
|||
13 |
14 |
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 |
21 | 22 | 23 | 24 | 25 |
26 |
|||
27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||||
|