Jag får perioder då det känns som att jag tappar bort mej själv. Då går jag med en ständig föreställning om att det springer runt någon i en enorm labyrint i mitt huvud och letar efter någonting - förslagsvis mej. Alla känslor är huller om buller, inga tankar fastnar riktigt, och ju fortare labyrintfiguren springer, ju fler väggar som är ivägen, ju mer frustrerad den blir - desto snurrigare och mer illamående blir jag. Låg, gråtmild och aggressiv. Ju mer jag försöker få tankarna på plats, desto värre blir huvudvärken. Förvirring och oro. 

Fuck!

..och jag behöver en smäll på käften för att komma i rätt balans. 

N.p - Markus Krunegård - Ibland gör man rätt, ibland gör man fel

Pricken över i.