Har varit helt glad sen igår. Det blev ju inte sämre när jag fick rida den där supersöta nya klumpedunshästen, Irys. En tung, men ambitiös jättebebis. Jag blev ju såklart stormförtjust, eftersom han bara var helt genomsnäll, med en liten antydan till försynt bus i galoppen. Kärlek till hästen!

Jag borde gå ut och powerwalka lite idag, och borde oocksåå handla lite. Lite? Jag som inte ens har salt hemma! Ja, fortfarande, jag har bott här i en vecka och inte lagat mat en enda gång. Jag har inget kött heller för den delen heller. Bara pasta. 

Karro kommer vid lunchtid och sparkar mej i röven så det sista blir uppackat. 

Just precis nu önskar jag att min hund var lite mer aktiv själv. Hon kunde åtminstone lyfta på ett öra som tecken på att hon ens är lite intresserad av att gå ut. Jag måste alltid släpa ut henne på morgonen, det gör en inte direkt mer pepp på att motionera. Hon har inte flyttat sej från sin korg sen jag gick upp för en och en halv timme sen. Grattis Loppan, du är den lataste tvååringen jag nånsin känt!