Precis vatt ute kvällsrundan med Annika och knäpphundarna. Nu står Loppan och hoppar och piper vid ytterdörren, hon vill nog leka mer med Jazz, men det får hon faktiskt inte, för hennes matte ska sova!

Jobb imorgon, och Jimmys student. Jag försöker hitta en dag i huvudet som jag kan ta till att bara ta det lugnt, det får nog bli söndag kanske. Svårt, det där. Måste försöka lura iväg mamma och köpa lite grejer till köket, få iväg papper till försäkringskassan .... uh .. 

Nej, virrvarret av känslor vill inte lägga sej. Jag är mest glad, men med ännu en stor förlust känns det svårt. Det är värst när man vet att gråten bara ligger under ytan, men det är ett stort isflak i vägen. Hårt.  

Det spelar kanske ingen roll trots allt?

Ps. Jag har köpt salt.