..och jag älskar dej mer än du nånsin kommer att få veta. 

Sucksucksucksuck. Sådär låg och nära till gråten. Ynkligare än fan och allt är bara precis som det ska vara. 

This is the story of a girl
Who cried a river and drowned the whole world

As long as she stands there waiting
Wearing the holes in the soles of her shoes
Now how many days disappear
When you look in the mirror
So how do you choose

Your clothes never wear as well the next day
And your hair never falls in quite the same way
You never seem to run out of things to say

Idag är monstren borta, och jag kan andas ut. Behöva köpa pärmregister och få ordning på mina papper och mitt liv. 

Ur mina skrunkliga högtalare flödar Train - Drops of Jupiter, och mysfaktorn e på plus nu när vi har startat en ny vecka utan klydd. Hunden sover som vanligt, det blev sent igår. Pannkaksterapi hos Hannes och sista bussen hem.

Jag har egentligen ingen koll på någonting mer än bussen jag och Karro ska ta nån gång innan två, för att åka till frisören med henne.

Men det är lugn, som det ska vara, de är okej.

De är småegna bara.