Vaknade inatt av att någon låg tätt intill mej. Ni vet hur mycket man hinner tänka bara sekunden innan slår upp ögonen. 

Vem är här? Har Lito kommit hit? När då? Hur kom han in? 

När jag slog upp ögonen och inte såg någonting blev jag förvirrad, men sträckte ut handen och kände tunn, sträv päls. Loppan. Hon brukar aldrig nångonsin ligga å nära, inte på eget initiativ och särskilt inte när hon sover. Gulligt ändå. 

Ikväll passar jag Bebbe, grannens chihuahua. Loppan är snäll och låter henne ha märgbenet. Det trodde jag aldrig. 

Jag vill ha dej nu, som jag hade dej förut. 

Grymt bra dag igår med gulligaste Erika. Började med en sväng till Flädie i sällskap med TjuckeMalin och jag fick äntligen köpt mitt silvriga regntäcke <3 <3 Fifan vad hest kommer bli fin i det. 

Sen drog jag och Erika till Hjärup och drack kaffe i hundra mysiga år. Loppan rymde genom häcken tre gånger och fick sitta i koppel resten av tiden. Vid sju åkte vi ut till Erikas häst, och jag gjorde en sjukt najs fåtölj av fyra däck som jag satt i medan hon red. 

Idag åker jag och Annika ut en sväng till betet för att titta till djuren. Jag älskar den barnsligt pirriga känslan när man kommer ut i den enorma hagen och börjar kika efter dem, till man till slut får syn på en stor flock hästar långt där borta och börjar traska ditåt. 

Så nu ska jag gå ut med våvve och kanske käka lite innan avgång.