Spenderat förmiddagen två trappor bort, för att få lite miljöombyte hemma hos Annika. Ett tag låg ångesten på paus, men sen började händerna domna och det var dags att gå hem. 

Oklar känsla idag. Försöker andas bort trycket över bröstet och Calisi jamar argt åt mej varje gång jag nyser. För att du alltid är så jävla tyst eller, kattskrälle?

Som grädde på moset går Loppan ochh piper på Calisi eftersom hon inte vill leka med henne. Spelar ingen roll att både jag och Xenit erbjudit oss att leka med henne, för hon ska prompt gnissla på katten. Vet iaf en som ska få maten serverad i lådor i lådor i lådor ikväll, så hon har att pyssla med en bra stund.

Kan alla bara fucking hålla käften, så min hjärna inte exploderar, tack? Alldeles för mycket begärt...

Darrig, blicken flackar, tunnelseendet slås på när den faller på burken med microvärmd currygryta. Äter en halv tesked åt gången, viker mej dubbel, skrynklar ihop ansiktet, spänner upp käkarna i ett tyst panikskrik. 

Och jag skriver ner det, för att kunna läsa det svart på vitt, för att se hur urbota idiotiskt beteende det här faktiskt är men varje gång jag tänker på att ta en halv tesked mat till, börjar händerna darra okontrollerat igen. Monologen låter:

"Bara stoppa det i munnen nu vafan"

"NNNNEEEEEEEEEEEEE.."

"Sluta dampa"
"....EEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEE..."

"Det är bara att göra det"

"...EEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEE.."

"Flabben"

"..EEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEE...."

"..."

"..EEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJJJJJJJJJ!!!!!!!!!!!!!"

"Är du klar nu eller?"

"BRÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖL!
!!!!!!!!" (da capo al eviget)

Fryser ihjäl också. Kan denna dagen ta slut? Eller bli bättre, det går också bra.

T ex så kan Hannes ringa och säga; Packa lådorna, vi fick huset!!

(Så va det inte ens jag som vare sej skulle köpa huset eller ens flytta till det.)

Jag är så fylld av raseri. Paaallaaaar inte poppa i mej lugnande för att överleva, orkar inte bli zombieseg, men nu känns det som att det inte längre finns någon direkt återvändo. Farväl, denna dag. Det var inte ett nöje. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Har du den där känslan?  Jag menar den där känslan  av att någonting  avgörande hände  när jag var ouppmärksam.  Att någonting försvann.      Igen så är det här det hamnar när det är alldeles, alldeles för mycket. Jag har pushat m...

Kan inte sova. Det snurrar i min skalle. Det är vinter nu och med vintern kommer tröttheten, oron, desperationen. Det här är dessutom första vintern på ÅTTA år som jag inte är heltidssjukskriven. Har alltså ett jobb jag måste gå till och kan inte b...

  Trots all höstdepp så känner jag mej ändå rätt bortskämd.  Folk gormar om att veden är slut överallt men här sitter jag och väntar på ett lass från min bästa granne som spar sin ved att sälja till oss i området.Sitter på mitt kontor, tillika gä...

Lamslående ångest. Igen, igen. Att vänta på besked, fyfan. Ovisshet är den värsta känslan. Den värsta ångesten. Politiken. Sjukskrivningen. Försäkringsbolaget. Jobbet. Vill bara fucking veta. Nu. Jag orkar inte. Jag. Fucking. Orkar. Inte. D...