Spenderat förmiddagen två trappor bort, för att få lite miljöombyte hemma hos Annika. Ett tag låg ångesten på paus, men sen började händerna domna och det var dags att gå hem. 

Oklar känsla idag. Försöker andas bort trycket över bröstet och Calisi jamar argt åt mej varje gång jag nyser. För att du alltid är så jävla tyst eller, kattskrälle?

Som grädde på moset går Loppan ochh piper på Calisi eftersom hon inte vill leka med henne. Spelar ingen roll att både jag och Xenit erbjudit oss att leka med henne, för hon ska prompt gnissla på katten. Vet iaf en som ska få maten serverad i lådor i lådor i lådor ikväll, så hon har att pyssla med en bra stund.

Kan alla bara fucking hålla käften, så min hjärna inte exploderar, tack? Alldeles för mycket begärt...

Darrig, blicken flackar, tunnelseendet slås på när den faller på burken med microvärmd currygryta. Äter en halv tesked åt gången, viker mej dubbel, skrynklar ihop ansiktet, spänner upp käkarna i ett tyst panikskrik. 

Och jag skriver ner det, för att kunna läsa det svart på vitt, för att se hur urbota idiotiskt beteende det här faktiskt är men varje gång jag tänker på att ta en halv tesked mat till, börjar händerna darra okontrollerat igen. Monologen låter:

"Bara stoppa det i munnen nu vafan"

"NNNNEEEEEEEEEEEEE.."

"Sluta dampa"
"....EEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEE..."

"Det är bara att göra det"

"...EEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEE.."

"Flabben"

"..EEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEE...."

"..."

"..EEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJJJJJJJJJ!!!!!!!!!!!!!"

"Är du klar nu eller?"

"BRÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖL!
!!!!!!!!" (da capo al eviget)

Fryser ihjäl också. Kan denna dagen ta slut? Eller bli bättre, det går också bra.

T ex så kan Hannes ringa och säga; Packa lådorna, vi fick huset!!

(Så va det inte ens jag som vare sej skulle köpa huset eller ens flytta till det.)

Jag är så fylld av raseri. Paaallaaaar inte poppa i mej lugnande för att överleva, orkar inte bli zombieseg, men nu känns det som att det inte längre finns någon direkt återvändo. Farväl, denna dag. Det var inte ett nöje. 

Kylig april, gåshud, lite ensamhet, mycket explosion inombords. 

Intryckskänslig idag, har inget tålamod med låtande djur och kyliga vindar. Byggarbetet som hållit på nedanför fönstret sen oktober håller på att driva mej (och säkert alla mina grannar) till vansinne. Det skulle va klart sista februari, men det har stått tomt större delen av vintern, trots det mildaste vädret i mannaminne, så inte ens det kan de skylla på. 

Och jag minns alla mina älskare

Och hur jag sa nej

Och hur jag sa nej och

Hur de gjorde mina nej

Till ja

Hur de gjorde mitt äckel 

Till begär

Och jag minns alla mina älskare

Och hur de sa ja

De sa; ja jag vill komma in i dej

Komma i dej

De sa; ja jag vill förnedra dej

Förskjuta dej

Förkasta dej

Och jag sa; ja

Jajajajajajajajajajaja

Fast det skrek i hela mej

Och jag tänkte; de värsta övergreppen

Är de en låter ske

http://www.arsinoe.se/de-varsta-over-greppen-ar-de-en-later-ske/