Red nya hästen Lancome igår, och hon var riktigt trevlig. Tills vi skulle ge oss på galoppbommarna. Tvärnit ur friskt tempo och jag damp i spånet, via ett par sekunders krampaktig balansering i höger stigbygel. Tankarna som flyger förbi just i avramlingen är alltid så himla intressanta. Den här gången var det bland annat: 
"Jag måste nog vänta med att trilla av tills hon har stannat, ifall jag fastnar i stigbygeln. Men hon har väl säkerhetsstigbyglar i och för sej? Lika bra att vänta ändå.."

Jaja, så upp igen (jag fastnade inte i stigbygeln) och hon tyckte verkligen att de där gulåsvarta bommarna var förskräckligt räliga. Efter lite övertalning gick hon tveksamt över i skritt, och till slut travade hon lugnt över med Nike som draghjälp. Duktig häst :) 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Har du den där känslan?  Jag menar den där känslan  av att någonting  avgörande hände  när jag var ouppmärksam.  Att någonting försvann.      Igen så är det här det hamnar när det är alldeles, alldeles för mycket. Jag har pushat m...

Kan inte sova. Det snurrar i min skalle. Det är vinter nu och med vintern kommer tröttheten, oron, desperationen. Det här är dessutom första vintern på ÅTTA år som jag inte är heltidssjukskriven. Har alltså ett jobb jag måste gå till och kan inte b...

  Trots all höstdepp så känner jag mej ändå rätt bortskämd.  Folk gormar om att veden är slut överallt men här sitter jag och väntar på ett lass från min bästa granne som spar sin ved att sälja till oss i området.Sitter på mitt kontor, tillika gä...

Lamslående ångest. Igen, igen. Att vänta på besked, fyfan. Ovisshet är den värsta känslan. Den värsta ångesten. Politiken. Sjukskrivningen. Försäkringsbolaget. Jobbet. Vill bara fucking veta. Nu. Jag orkar inte. Jag. Fucking. Orkar. Inte. D...