Det är nu drygt två och en halv månad sen min vän Roxanne lämnade den tolv år gamla katten Samaya hemma hos mej. Hennes tant hade flyttat till ett hem, och kise skulle avlias om hon inte hittade ett hem. 

Vi har lärt känna varann ganska bra under den här tiden, och nya egenheter kommer fram hela tiden. Trots att hon kan snacka ihjäl en och sätter sej på tangentbordet när hon vill ha uppmärksamhet, och trots att hon försöker stjäla mina mackor och snylta på min glass, så är hon världens goaste katt. Hon kommer och trycker pannan mot min kind, ligger tätt intill när vi ska sova och väcker mej på morgonen genom att trampa mej på magen. Om hon hör mej prata i trappan innan jag går in i lägenheten sitter hon alltid i hallen och jamar när jag kommer in. Har hon inte hört mej, kommer hon trippandes med ett välkomnande mjau. 

Finaste lillkise med den taniga svansen, jag är så glad att du flyttade hem till mej <3