Jag börjar skriva någonting, och så tar jag bort det. Så är det ofta, särskilt när svackorna är som allra djupast. Det finns liksom ingen mening i att skriva om att jag ringt Malmö Psykologbyrå, eller att jag hade tänkt tvätta men låg och stirrade in i väggen i några timmar istället. 

Tappar fattningen och behöver verkligen ordentlig hjälp för att ta mej upp härifrån nu. Börjar bli rädd igen. Jag fungerar inte, väntan på att få en psykologtid börjar kännas desperat. Jag orkar inte ens ha musik på, vill bara ha tystnad. 

HUR FAN VET MAN NÅGONTING?!

 

L.

20 mars 2012 12:22

Hjärtat, fokusera på att andas.
Gå ut med hunden och sätt dig på en bänk, andas.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Har du den där känslan?  Jag menar den där känslan  av att någonting  avgörande hände  när jag var ouppmärksam.  Att någonting försvann.      Igen så är det här det hamnar när det är alldeles, alldeles för mycket. Jag har pushat m...

Kan inte sova. Det snurrar i min skalle. Det är vinter nu och med vintern kommer tröttheten, oron, desperationen. Det här är dessutom första vintern på ÅTTA år som jag inte är heltidssjukskriven. Har alltså ett jobb jag måste gå till och kan inte b...

  Trots all höstdepp så känner jag mej ändå rätt bortskämd.  Folk gormar om att veden är slut överallt men här sitter jag och väntar på ett lass från min bästa granne som spar sin ved att sälja till oss i området.Sitter på mitt kontor, tillika gä...

Lamslående ångest. Igen, igen. Att vänta på besked, fyfan. Ovisshet är den värsta känslan. Den värsta ångesten. Politiken. Sjukskrivningen. Försäkringsbolaget. Jobbet. Vill bara fucking veta. Nu. Jag orkar inte. Jag. Fucking. Orkar. Inte. D...