Föll ner i en jävla grop igen. Den här gången var det så tydligt, inget som kom smygande, utan som något som plötsligt kramar hårt om bröstkorgen. Paralyserande känsla. 

Åh mitt stackars harhjärta, det slår alldeles för fort - om ett hjärta har ett specifikt antal slag att leva på, så kommer jag inte bli gammal. 

Har fått lite ordning på konkreta saker, såsom ventilationsluckan som jag trodde att jag hade sönder (vilket jag inte hade), samt en hel jävla hög med tvätt, fyfan vad mycket tvätt! Inte mer än fem maskiner för visso, men det kändes som det aldrig skulle ta slut. 

Åker iväg och handlar en sväng, får försöka dämpa ångesten på något sätt.