En av alla mina sämre sidor är nog att jag har en tendens att skämta bort allvarliga situationer när jag känner mej obekväm. Hade t ex en sms-konversation idag, sådär normalt som "vad gör du?" och sånna vardagliga saker. Jag satt och tittade  på Fråga Olle, varpå jag fick svaret: "Jaså? Intressant?"

Följande meningsutbyte utspelar sej: 

Jag: -"Nä, men det är väl intressant när folk får svar på sina frågor om sex? Så kan man själv sitta och känna sej erfaren och vis."

Den andra: -"Ja det är sant. Saknar dig Mia."

Jag: -"För att jag är så erfaren och vis?"

Och då var detta ändå inte en av mina sämre "räddningar" av obekväma situationer. Problemet är att det oftast blir ÄNNU mer obekvämt och pinsamt - särskilt för den andra personen - när jag gör på detta viset. Varför gör man såhär?  Varför är det så lätt att slänga fram en rolig kommentar och låtsas som att man inte förstått allvaret? Ibland tror jag att jag kan lätta upp stämningen lite. (Som den gången jag var på abortkliniken, min dåvarande pojkvän var med och besöket gick väldigt fort, varpå han kommenterade det. Då tyckte jag att det skulle vara JÄTTEROLIGT att säga "Joo, jag ångrade mej". Det tyckte inte han.......) 
Kanske något att skicka in till Fråga Olle? 
 

Jag vet att jag borde äta något, men känner verkligen inte för det. Har hur mycket som helst i kyl och frys: salami, ost, makrill, ägg, röd pesto, sylt, paprika, salladslök, keso, köttbullar, färs, mjölk, gräddfil, rostebröd .... allt skit som finns. 

Men är inte sugen på ett skit. Får väl bli kaffe och cigg till frukost i så fall. Helt ledig dag framför mej idag. Blir väl balkongchill för hela slanten.