En riktigt, riktigt najs känsla är den när man vaknar på morgonen, har världens 'sweet spot' (ni vet, så det känns som att man kan ligga på exakt samma sätt precis heeela dagen för det är bara så SKÖÖNT!), och dessutom veta att man inte behöver gå ur sängen. 

Hade ett sånt fantastiskt ögonblick imorse när jag vaknade (läs; blev väckt av det eviga plingandet från ett mms som inte kunde tas emot). Dessvärre har sweet spotet en bitter fiende: all världens måsten. Klockan ringer, hunden måste ut eller så har katten har kräkt... Just idag var det toalettbesök. 

Finns det något som är mer irriterande än att ligga i sängen och vara kissnödig? Man ligger där och försöker tänka bort det, försöker somna om så det försvinner. Vill bara inte gå upp. Till slut är det så illa att man nästan gör en Tycho Brahe (som visserligen inte är en helt sann historia) och så blir man helt enkelt tvingad att ramla ur sängen och stövla borrt till badrummet. Moment ruined. Så går ett sweet spot ifrån vårt liv och kommer aldrig åter.

Det här är så pass heligt att det går före mycket annat:
- "Älskling, vill du inte kramas med mej?"
- "Nope. Har sweet spot! Kanske sen." 

En helt och hållet godkänd och acceptabel förklaring.