För ibland bara vrids det om i magen, lite hela tiden, och tanken på att det är definitivt gör mej otroligt illamående. Önskan att få krypa ihop och ligga tätt intill, försvinna för en stund och bara vara trygg, blir mer outhärdlig för var dag. Vi har kastats ut i ingenting och jag hittar inget grepp här, jag vet ingenting. Alla känslor och tankar glider mej ur händerna. Jag hade ju hittat hem. Fan! Tårarna tar ju verkligen aldrig slut.

Gud? Gud, om du finns, hjälp till!!

Har nästan slutat tro på mina egna kloka ord, om att allting ordnar sej. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Har du den där känslan?  Jag menar den där känslan  av att någonting  avgörande hände  när jag var ouppmärksam.  Att någonting försvann.      Igen så är det här det hamnar när det är alldeles, alldeles för mycket. Jag har pushat m...

Kan inte sova. Det snurrar i min skalle. Det är vinter nu och med vintern kommer tröttheten, oron, desperationen. Det här är dessutom första vintern på ÅTTA år som jag inte är heltidssjukskriven. Har alltså ett jobb jag måste gå till och kan inte b...

  Trots all höstdepp så känner jag mej ändå rätt bortskämd.  Folk gormar om att veden är slut överallt men här sitter jag och väntar på ett lass från min bästa granne som spar sin ved att sälja till oss i området.Sitter på mitt kontor, tillika gä...

Lamslående ångest. Igen, igen. Att vänta på besked, fyfan. Ovisshet är den värsta känslan. Den värsta ångesten. Politiken. Sjukskrivningen. Försäkringsbolaget. Jobbet. Vill bara fucking veta. Nu. Jag orkar inte. Jag. Fucking. Orkar. Inte. D...