Med lite hjälp av en god vän (som tyvärr måste fundera över om h*n vill fortsätta vara vän med mej) har jag nu insett att jag är en dålig människa. Med den insikten är jag beredd att åtminsone försöka bättra mej. Det var ändå konstruktiv kritik, så det måste man ju ta till sej. Förstår lite bättre nu varför folk tycker att jag är en dålig vän, och då är det också lättare att ta det till sej istället för att bara stänga av och vända ryggen till som jag brukar. 

Det är mitt i natten eller tidig morgon, lite som man själv känner för. Jag har inte gått och lagt mej än, och jag känner att jag verkligen måste börja vrida tillbaka dygnet igen. 

Loppan ligger vid mina ben och morrar i sömnen. Hon gör det ofta, måste ha mycket aggressioner inom sej den där lilla hunden. Undrar vad hon drömmer om? Folk som ringer på dörren kanske...

Jag saknar Zoli. Han hade gärna fått vara här nu och klappa på mej. Det hade varit helt okej.