Snälla sluta lyssna

Glöm allt jag sa 

Jag mår bra

Älskar hunddjuren, som håller mej igång och motiverad. Min dygnsrytm är inställd på att fånga dagens alla ljusa timmar. De är som mest värdefulla just precis dessa dar. 

Final i dessertmästarna ikväll väl? Yoga sen. 

Jag saknar Titan så förbannat mycket.

Husch. It's okay, dry your eyes.

Soulmates never die.

Jag kom ut. Jag kom ut med alla hundarna i morse. På nåt sätt lyckas jag alltid, trots att det verkar omöjligt. 

Gjorde mitt livs andra pannkakstårta idag - den här gången på bananpannkakor och chokladkola. Den blev så vansinnigt ful, allt bara gled omkring på tallriken och nästan utanför, så blev tungen att äta upp allt snabbt som fan. Synd. 

Nu är andra tredjedelen av dagen genomliden. Försöker tänka ut nåt jag skulle kunna tänka mej att göra. Blankt. 

Det lutar åt Sims 4 och Brooklyn nine-nine.

Det känns helt okej nu.

Ännu en morgon betyder ännu en lång apatisk dag att ta sej igenom. Vaknar i ångest, illamående och önskar att jag självdog. Kräkte upp mitt te men tyvärr följde inte inälvorna med upp denna gången heller.. 

Försökte yoga både igår och imorse, men det går bara inte. Jag hamnar bara på golvet i en sorglig hög.

Gårdagen födointag var under all kritik. Kommer aldrig gå upp i vikt och min hjärna ska fortsätta tvinga mej att svälta. 

Mitt liv är ett fängelse jag aldrig tar mej ur. 

It's a little bit scary 

It's a little too cold

Too much to carry

a little too real and 

a little too bold. 

Jag har seriöst INGEN aning om hur jag ska klara av att gå ut med hundarna denna morgon.

Idag är en bättre dag. Jag älskar bättre dagar. 

Har bara fått typ två invändiga aggressionsutbrott och dansade till och med när jag var i rastgården med Xenit och Sting.

Nåja, klockan är bara tolv. 

Har äntligen putsat min teve och fixa skärminställningarna så jag kan spela sims och titta på serier samtidigt. Gäller att uppskatta de små sakerna. Som att Nix kommer och hälsar på ikväll t ex. Förmodligen kommer Hannes också. Ibland är det trevligt med folk. Ibland. Max en gång i veckan. 

Efter nyår ska jag ha möte på psyk om ifall jag ska få nån stödperson som hjälper mej att handla mat och sånt typ. Känner mej som en efterbliven, men tänker ha ett öppet sinne inför det. Jag ska ju faktiskt ägna nästa år åt att göra allt jag kan för att vända.

Loppan har haft lite ont ett tag, men är nu igång och leker igen. Värmer mattehjärtat <3

Det är julafton om en vecka. Har ingen julkänsla alls. Har iofs inte nån känsla över huvud taget. 

Ska man ta en cigarett, eller bara ta livet av sej?
Ska man hämta vindruvorna i köket, eller hoppa från balkongen? 

Klappa en hund eller skära sönder sin hud?

I eftermiddags låg jag panikgråtande i en sorglig hög på köksgolvet. I tårar och snor försökte jag hulka fram ett och annat andetag. Loppan tvättade mitt ansikte, och undrade om det inte var mat snart? Det var det inte. Det blev sen mat idag, jag kom helt enkelt inte upp.

Försökte prata med Hannes i telefon, men la utan förvarning på efter en dryg minut. 

"Ring mej" säger folk. Men jag står inte ut med någons röst, och i synnerhet inte min egen. Kul att sitta och gråta i någons öra liksom? Bara att smsa med Jackie och Hannes får ögonen att svämma över. Det är svårt att skriva när allt är tårsuddigt. Gråten är åtminstone hyfsat behärskad och lugn nu, sålänge jag inte öppnar munnen, för då börjar jag omedelbart hyperventilera. 

Nu ska jag sitta och existera tills det är dags att gå kvällsrunda och godnatt. Sen e förhoppningsvis morgondagen inte lika värdelös. 

Idag har jag gått mina flesta steg sen den 10e oktober när jag och Annika gjorde stan. Jag vet inte hur jag ska veta om jag mår bättre. Så jag försöker mäta det i siffror. 

Det har varit fint väder ett par dagar nu. Soligt och vindstilla. Då fungerar jag bäst. 

Försöker få mitt flow tillbaka. Om jag nånsin haft nåt? 

Alex Prestons debtalbum kom i rättan tid, som en fantastisk peppande överraskning. 

Mina nöjda, lugna hundar sover lite här och där. Jag kan andas. 

Har varit stressad; hur kan man vara det, när man bara ... befinner sej? 

Så nu ska jag grotta ner mej i musik, och kanske yoga och till och med äta nåt ...

Namasté.

Jag tål inte blåsten. Kan inte andas, gallskriket från inombords försöker överrösta stormen. Håller på att panika efter två minuter utomhus. Landar sen på köksgolvet.

Är det kväll snart? Det är ju så mörkt.

15:30. Så många långa timmar kvar att hålla kroppen uppe, innan det är legitimt att kasta in handduken för dagen.

En ständig, tickande väntan på nästa delmål. Sting kommer hit om 25 minuter. Hans klor ska klippas. Jag ska orka det.  

Det regnar. Yes. Älskar att cykla till psyk i regn. Eelleeer?

Skönt att vi hann gå en mysig morgonprommis innan äckelregnet kom. Vädret är dock verkligen behagligt för att vara december, och jag tänker låtsas att det aldrig blir vinter.

Känner mej som vanligt ambivalent inför vägningen. En del av mej vill ju verkligen vända viktnedgången, men så är det där skriket inombords som vägrar tystna och som eskalerar varje gång jag äter, och ännu mer när jag är mätt. Förra veckan hade jag gått upp lite, och gjorde mitt allra yttersta för att känna mej nöjd med det. Lyckades ändå! Win.

Håller tummarna för att jag är över 56kg idag (och inte får ångest över det). 

Nu har jag bott i den här lägenheten i över ett år, och sakta men säkert börjar det ta form. Har gjort Lillarummet till Calisis fristad och yogarum. Kontoret är i vardagsrummet, och så småningom kommer det en stor fejkgräsmatta för halkfri hundlek/-träning i halva vardagsrummet.

Nu ska jag hundmysa till det är dags att cykla iväg. Sen går det snabbt tills man får hålla kväll. 

Jag saknar Hannes. Han får gärna komma ner till helgen.