Jag glömmer aldrig ett ansikte.

Jag glömmer aldrig en känsla. 

Varje gång jag ser någon jag känner igen

blir jag nockad i huvudet av alla känslor som nånsin förknippads med det ansiktet. 

Och jag känner starkt. 

Många är de som lämnat vackra avtryck.

Vars blick fyller på värmedepåerna trots alla år som gått.

Somliga mer än andra, vissa mer än somliga. Och så Du. 

Ni hade otur, som kom ivägen för min vilsenhet -

och gjorde helt rätt i att gå. Tack för allt.

If I ever feel better, remind me to spend some good time with you.

You can give me your number - when it's all over, I'll let you know. 

Så var det ju Du då..

Om du läser detta förutsätter jag att du tänker på mej ibland. 

Det hade känts lite fint, för jag tänker ofta på dej. 

Nu ser jag dej ibland, om än så fjärran -

och ambivalensen finner inga gränser. 

Du var mej blommor, sol, explosion och kapitulation - 

men det betydde ingenting. 

Du var allt jag ville ha

men det är just det man aldrig får.

Man får det man behöver.

Hoppas du också har det.