Så har det varit jul ännu en gång. Härlig julafton hos mamma och pappa som vanligt. God mat, fint sällskap, tusen glada skratt och flödande alkohol.

Hade önskat mej bläckpatroner till min stenåldersskrivare, men fick istället en sprillans ny en, med scanner och allt. HUR awesome?!! Ett par haremsbyxor också, som jag gissar att mamma kräktes lite i munnen över. Det är inte MENINGEN att de ska vara snygga, mamma x) Också en ekologisk yogamatta modell dyr, som överträffade mina förväntningar. *sparkly eyes*

Nu är det nyår man ska pumpa upp sej inför, och i år blir det mycket förberedelser. Vi ska nämligen genomlida årsskiftet här hemma, på femte våningen med balkong mot Malmö. Eftersom det ska vara stor fest i Torekov så är det en no brainer att Hannes kommer ner istället. Hellre smällare än folk, liksom. Loppan är räddast, och ligger alltid och skakar i ett hörn, Mira är också rädd på ett inåtvänt sätt, men Sting skäller och skäller. Xenit fattar ingenting och är en lika obrydd sprallevink som alltid, och så vill jag att det förblir! 

Pga detta har mina hundförberedelser pågått sen december började. Har sju stycken kongar med färskfoder i frysen, en adaptildosa i väggen och torkad kyckling ligger överallt så jag kan kasta det på dem så fort det kommer en smäll. Provat ut hemmagjorda thunder shirts till alla tre. Loppan har fått testa i skarpt läge och det verkade funka riktigt bra. 

Skogscanvasen ska upp och isolera i vardagsrumsfönstret, resten av rummen får filtar och täcken och stängda dörrar, Loppans biabädd ska flyttas in i badrummet. De ska få göra ett omfattande godissök i terräng under förmiddagen för att tömmas på överskottsenergi. Måste också köpa hem ett överflöd av tugg i olika konsistenser och smaker, typ märgben, torkat laxskinn, vom etc så de kan frossa och endorfinboosta ordentligt under kvällen och natten, medan vi har Star Wars maraton på tillräckligt hög volym för att dränka alla smällar.  Planen är bombsäker! (pun intended)

Det kommer garanterat sluta med att jag glömt handla till oss, så vi får leva på blåbärssoppa, nötter och te. 

Andra julen som inte startas med julritt. Det har varit perfekt ridväder hela vintern, men jag har ju ingen häst. Hade säkert fått låna nån om jag hade velat, men de är inte Titan så då kan det lika gärna va. 

När han återföds som ponny, lär han bita sej in i mitt liv igen. 

Xenit e busig och pepp på morgonrunda. Jag måste äta min gröt först, så har lagt ett godissök för att dra ute lite överskottenergi så länge. 

Kan inte få ut bilden av Titans sista minuter ur huvudet. Det var sol. Jag höll i honom. Carina höll i mej. Stöttade honom ner på marken när sprutan börjat verka, det är många kilon som ska falla när en häst lämnar in. Carina höll i mej. Jag höll i honom. Hans sista andetag som suckade ut halva min själ. Satt på marken och smekta hans hals i oändlig tomhet tills Kjell kom för att hämta honom. Då började regnet ösa ner. 

När bilen väl lastats och körde iväg med halva mitt liv, slutade regnet tvärt. Solen trängde fram tillsammans med en fantastisk regnbåge där jag stod. Så ensam i mängden av ledsna människor som också älskat min klippa genom alla år. 

Sen dess har allting varit svart. 

Snälla sluta lyssna

Glöm allt jag sa 

Jag mår bra

Älskar hunddjuren, som håller mej igång och motiverad. Min dygnsrytm är inställd på att fånga dagens alla ljusa timmar. De är som mest värdefulla just precis dessa dar. 

Final i dessertmästarna ikväll väl? Yoga sen. 

Jag saknar Titan så förbannat mycket.

Husch. It's okay, dry your eyes.

Soulmates never die.

Jag kom ut. Jag kom ut med alla hundarna i morse. På nåt sätt lyckas jag alltid, trots att det verkar omöjligt. 

Gjorde mitt livs andra pannkakstårta idag - den här gången på bananpannkakor och chokladkola. Den blev så vansinnigt ful, allt bara gled omkring på tallriken och nästan utanför, så blev tungen att äta upp allt snabbt som fan. Synd. 

Nu är andra tredjedelen av dagen genomliden. Försöker tänka ut nåt jag skulle kunna tänka mej att göra. Blankt. 

Det lutar åt Sims 4 och Brooklyn nine-nine.

Det känns helt okej nu.

Ännu en morgon betyder ännu en lång apatisk dag att ta sej igenom. Vaknar i ångest, illamående och önskar att jag självdog. Kräkte upp mitt te men tyvärr följde inte inälvorna med upp denna gången heller.. 

Försökte yoga både igår och imorse, men det går bara inte. Jag hamnar bara på golvet i en sorglig hög.

Gårdagen födointag var under all kritik. Kommer aldrig gå upp i vikt och min hjärna ska fortsätta tvinga mej att svälta. 

Mitt liv är ett fängelse jag aldrig tar mej ur. 

It's a little bit scary 

It's a little too cold

Too much to carry

a little too real and 

a little too bold. 

Jag har seriöst INGEN aning om hur jag ska klara av att gå ut med hundarna denna morgon.

Idag är en bättre dag. Jag älskar bättre dagar. 

Har bara fått typ två invändiga aggressionsutbrott och dansade till och med när jag var i rastgården med Xenit och Sting.

Nåja, klockan är bara tolv. 

Har äntligen putsat min teve och fixa skärminställningarna så jag kan spela sims och titta på serier samtidigt. Gäller att uppskatta de små sakerna. Som att Nix kommer och hälsar på ikväll t ex. Förmodligen kommer Hannes också. Ibland är det trevligt med folk. Ibland. Max en gång i veckan. 

Efter nyår ska jag ha möte på psyk om ifall jag ska få nån stödperson som hjälper mej att handla mat och sånt typ. Känner mej som en efterbliven, men tänker ha ett öppet sinne inför det. Jag ska ju faktiskt ägna nästa år åt att göra allt jag kan för att vända.

Loppan har haft lite ont ett tag, men är nu igång och leker igen. Värmer mattehjärtat <3

Det är julafton om en vecka. Har ingen julkänsla alls. Har iofs inte nån känsla över huvud taget. 

Ska man ta en cigarett, eller bara ta livet av sej?
Ska man hämta vindruvorna i köket, eller hoppa från balkongen? 

Klappa en hund eller skära sönder sin hud?

I eftermiddags låg jag panikgråtande i en sorglig hög på köksgolvet. I tårar och snor försökte jag hulka fram ett och annat andetag. Loppan tvättade mitt ansikte, och undrade om det inte var mat snart? Det var det inte. Det blev sen mat idag, jag kom helt enkelt inte upp.

Försökte prata med Hannes i telefon, men la utan förvarning på efter en dryg minut. 

"Ring mej" säger folk. Men jag står inte ut med någons röst, och i synnerhet inte min egen. Kul att sitta och gråta i någons öra liksom? Bara att smsa med Jackie och Hannes får ögonen att svämma över. Det är svårt att skriva när allt är tårsuddigt. Gråten är åtminstone hyfsat behärskad och lugn nu, sålänge jag inte öppnar munnen, för då börjar jag omedelbart hyperventilera. 

Nu ska jag sitta och existera tills det är dags att gå kvällsrunda och godnatt. Sen e förhoppningsvis morgondagen inte lika värdelös. 

Idag har jag gått mina flesta steg sen den 10e oktober när jag och Annika gjorde stan. Jag vet inte hur jag ska veta om jag mår bättre. Så jag försöker mäta det i siffror. 

Det har varit fint väder ett par dagar nu. Soligt och vindstilla. Då fungerar jag bäst. 

Försöker få mitt flow tillbaka. Om jag nånsin haft nåt? 

Alex Prestons debtalbum kom i rättan tid, som en fantastisk peppande överraskning. 

Mina nöjda, lugna hundar sover lite här och där. Jag kan andas. 

Har varit stressad; hur kan man vara det, när man bara ... befinner sej? 

Så nu ska jag grotta ner mej i musik, och kanske yoga och till och med äta nåt ...

Namasté.